Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 27 juni 2018

”Skogsbruksplanen symbolen för ett ansvarsfullt skogsbruk”

Vi håller inte med om att skogsbruksplanen inte skulle underlätta för skogsägaren att få ett mer varierat skogsbruk – tvärtom. Det skriver Göran Rune, Skogsstyrelsen, i en debattreplik.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Oyvind Lund

Sverker Liden sluggar vilt omkring sig i sin debattartikel i Land Skogsbruk om allt från certifieringsregler, strandskydd och nyckelbiotopsinventering. Men om vi koncentrerar oss på kritiken han har mot skogsbruksplanen, att den bara skulle finnas till för att myndigheterna ska få skogsägaren att avsätta fem procent av sin skog, så drar han en rad felaktiga slutsatser.

Först och främstkonstaterar vi att det finns en rad aktörer på marknaden som erbjuder certifieringsanpassade skogsbruksplaner som ger skogsägaren konkret stöd och råd rakt in i det dagliga skogsbruket. Det handlar alltså inte om myndighetsbyråkrati, som Liden skriver.

Det skulle aldrig funka på en marknad. Skogsbruksplanen innehåller uppgifter om åtgärdsbehoven i skogen, både akuta och sådana som måste göras på längre sikt. Utifrån planen kan skogsägaren göra en konkret årsplanering för det arbete som ska utföras och beställas, men ger också en uppfattning om vilka inkomstmöjligheter skogen kan ge. Ett stöd, en hjälp, ett erbjudande, frivilligt att nappa på.

Det är tråkigt att Sverker Liden beskriver det som pekpinnar. Vi tror många upplever det som det är tänkt att vara: ett gott råd till den enskilde skogsägaren och som dessutom är helt i linje med den skogspolitik som är beslutad. För Skogsstyrelsen är inte de fem ”byråkratprocenten” viktigare än att skogsägaren kan bedriva ett varierat skogsbruk på utan pekpinnar från byråkrater.

Det stämmer att den frivilliga certifieringen kräver att skogsägaren avsätter minst fem procent av skogen. Men något lagkrav är det inte. Skogsbruksplanen stödjer självklart certifieringen och underlättar för skogsägarens beslut om hur och var de fem procenten ska avsättas.

Något annat vore konstigt. Vi kan ju inte ha skogsbruksplaner som motverkar ett gott syfte. Certifieringen är bra, men Skogsstyrelsen styr inte över den. Det är näringen som själv satt upp kraven och näringen som håller i rodret. Detsamma gäller certifieringens koppling till nyckelbiotoper.

Däremot har Sverker Liden rätt när han skriver att det hårda viltbetet i skogen på tall gör att skogsägaren tröttnar och sätter gran istället. Det är ett bekymmer, men inte skogsbruksplanens fel. Den underlättar genom att ge råd om att sätta rätt trädslag på rätt mark.

De skötselförslag som presenteras i skogsbruksplanen grundar sig på lokala förhållanden och svensk skogsforskning (ståndortsanpassning) men den löser inte viltproblematiken. Där behövs andra insatser och en fungerande viltförvaltning som ger bättre balans mellan antalet vilt och mängden foder i skogen.

Tvärtemot vad Sverker Liden hävdar i sin debattartikel tror vi att skogsbruksplanen underlättar för skogsägaren att få ett mer varierat skogsbruk. Skogsbruksplanen ger goda råd om hur skogen kan skötas.

Det ger i sin tur högre sociala värden, en skog som bättre står emot skadeangrepp och stormar men ökar också miljöhänsynen. För att få mer varierad skog, krävs planering. Skogsbruksplanen underlättar för den planeringen.

Detta, Sverker Liden, är inte byråkrati. Det är ett modernt och hållbart skogsbruk.

Göran Rune,

Chef skogsavdelningen, Skogsstyrelsen

LÄS MER: ”Byråkratprocenten är viktigast för Skogsstyrelsen”

Relaterade artiklar

Till toppen