Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 21 januari

Skogsbruk är en form av aktiv naturvård

Avståndet mellan skogsbruk och aktiv naturvård är inte särskilt stort. Skogsägaren är inte en miljöbov utan förvaltare av sin skog, skriver Amalia Mattsson.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Visa skogsägarna tilltro och respekt så kommer de att fortsätta att vårda skogens alla värden, skriver Amalia Mattsson.
Visa skogsägarna tilltro och respekt så kommer de att fortsätta att vårda skogens alla värden, skriver Amalia Mattsson. FOTO: Staffan Claesson

För ungefär ett år sedan ringde en representant från Svenska Naturskyddsföreningen mig och ville att jag skulle öka min månadsgiva, så att föreningen kunde arbeta ännu starkare för att rädda skogen och ängsmarken och bevara den biologiska mångfalden. Samtalet resulterade i att jag gick ur Naturskyddsföreningen.

Under förra året blev jag också bekant med föreningen Skydda Skogen, bland annat genom föreningens flitiga deltagande i riksmedia. Skogen skulle skyddas. Det skavde inom mig. Vad skulle den skyddas från, och vad för slags skog ville man ha istället?

I Norrtälje kommun har järnframställningen haft en särställning under flera sekler. Landskapet har varit hårt präglat av människan. Detta både genom jordbruk och kolning med enorma kalhyggen som påverkade skogen betydligt mer än dagens skogsbruk gör.

Det som knappt alls nämns i debatten är att den största artrikedomen i Sverige i dag, Sveriges Amazonas om man så vill, snarare återfinns i våra betade hagar. Det största hotet mot den mångfalden är, åtminstone i Stockholms län, trycket från urbaniseringen och all den jordbruksmark som den ”äter upp” årligen för att bygga infrastruktur och bostäder. I andra delar av landet är det nedläggning av jordbruk och igenväxning av betesmark som är hotet. Om det talas det tyst, men rent logiskt borde det vara miljörörelsens största fokusfråga när det gäller biologisk mångfald.

Under förra året besökte jag också ett par av Norrtälje kommuns naturreservat, präglade av den gamla granskogen. Där fick jag ännu en pusselbit i frågan kring att skydda skog. De är naturreservat, men skogen är inte skyddad från naturkatastrofer. Genom att inte ens försöka bekämpa granbarkborren eller ta bort merparten av vindfällena efter stormen Alfrida, kvarstår knappt några levande träd. Vilka av de arter som var satta att skyddas där finns kvar när inte bara några, utan nästan alla träd ligger på marken?

Miljörörelsen vill gärna hoppa över detta obekväma faktum och tala om vikten av död ved. Död ved är viktig, men jag vill uppehålla mig vid frågan om skyddet av skogen (och de arter som lever i den gamla skogen) har varit framgångsrik? Knappast!

Och det bygger antagligen på okunskap om skogens naturliga kretslopp. Granen har ofta en naturlig dominans i våra skogar. Som sekundärträd kan den växa i skugga och det är som att ha triss i ess när man spelar poker – man vinner alltid. Granen vinner alltid på lång sikt.

För den biologiska mångfaldens skull betyder det att man för att gynna träd som inte är gran, kan behöva ta bort gran. Och för de gamla granar som ofta utgör stommen i ett naturreservat, innebär det istället att man måste skydda granen från dess naturliga fiender.

Talet om skydd av skog blir lätt ideologiskt och känslomässigt när man börjar ifrågasätta vad det betyder. Dessutom har det starka socialistiska drag, då det förutsätter att man begränsar skogsägarens brukningsrätt eller till och med fråntar denne sin mark.

Skogen lever och utvecklas i cykler, där olika arter trivs i olika stadier av denna cykel. Termen ”skydd” lämpar sig därför av flera anledningar inte särskilt väl när man vill prata om biologisk mångfald i skogen. Jag skulle föredra att man använde begreppet ”aktiv naturvård”. Det innebär att man är beredd att göra åtgärder i skogen för att gynna vissa växter eller miljöer. Bekämpa granbarkborren för att om möjligt bevara gammelskogen stående några år till. Hugga bort träd och sly som hotar att skymma ekens krona och så småningom kväva den. En enorm fördel med aktiv naturvård är att det också går att förena med skogsbruk där man fäller träd av olika anledningar, för att gynna andra träd eller för att man vill åt virket.

Avståndet mellan skogsbruk och aktiv naturvård är inte särskilt stort. Detta synsätt frångår bilden av skogsägaren som miljöbov och erkänner denna som förvaltare av sin skog, vilken hen alltid har varit.

Skogsägarens roll som naturvårdare bekräftas av att Roslagen är en av de delar av landet som har flest nyckelbiotoper och naturreservat i skogen. Visa skogsägarna tilltro och respekt så kommer de att fortsätta att vårda skogens alla värden.

Amalia Mattsson

Edebo, Norrtälje

LÄS MER: Vem skapar den biologiska mångfalden i skogen?LÄS MER: Den polariserade skogsdebatten

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen