Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 4 februari 2018

”Skogsägarnas förtroende står högt på vår agenda”

Frihet och frivillighet är viktiga delar i skogspolitiken. Men inte helt utan begränsningar. Med detta följer också ett ansvar, skriver Göran Rune, Skogsstyrelsen, i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Trots att Södras Marcus Svensson i en replik i Land Skogsbruk hävdar att vi staplar självklarheter på varandra i debatten om skogsägare som har nyckelbiotoper på sina marker, tycks det fortfarande finnas ett behov av att vi beskriver hur det förhåller sig.

Jag konstaterar ändå att vi är överens med Marcus Svensson om att vår registrering av en nyckelbiotop, alltså skog med mycket stor betydelse för djur och växter, inte innebär något formellt beslut om att få avverka eller inte. Bra. Därmed ser jag fram emot att Södra i den fortsatta diskussionen själva slutar säga att nyckelbiotoper är en skyddsform.

Vi tycks också vara överens om att vår registrering ger ett bra kunskapsunderlag för skogsägaren när man till exempel planerar vilka marker man ska avsätta frivilligt av miljöhänsyn. Gott. Det är också riktigt som Marcus Svensson skriver att man ska samråda om skogsbruksåtgärder i nyckelbiotoper.

Frihet och frivillighet är viktiga delar i skogspolitiken. Men inte helt utan begränsningar. Med detta följer också ett ansvar. Det går inte att resonera som Marcus Svensson gör att om frivilligheten på något sätt upplevs som begränsad – ja, då tänker man inte ta sitt miljöansvar. Ett märkligt resonemang som riskerar undergräva förtroendet för rådande skogspolitik.

Som vi sagt tidigare: Vi är medvetna om att det finns enskilda skogsägare som känner att de hamnat i kläm i systemet där certifieringen begränsar möjligheten att sälja virke från en nyckelbiotop. En certifiering som branschen själv styr över och själv också bestämt ska vara kopplad till nyckelbiotoper.

Fullt medvetna eftersom vi alltid försöker ha en dialog och förklara när våra skogskonsulenter möter varje enskild skogsägare. Därför är det också bra att det nu finns 2,5 miljarder kronor extra de kommande tio åren för att ersätta skogsägare med stor andel nyckelbiotoper på sina marker.

Skogsägarnas synpunkter i den här frågan är också en del i den mycket betydelsefulla dialog och samverkan som vi just nu har med olika intressenter i nyckelbiotopsfrågan, däribland Södra. Där står frågan om kommunikationen med den enskilda skogsägaren högt på agendan och vi hoppas att skogsägarnas representanter är lika angelägna som vi om det arbetet. Därför känns det också lite märkligt när Marcus Svensson påstår att vi inte agerar stödjande när vi samtidigt bjudit in till en omfattande samverkansprocess.

Marcus Svensson tycker också det är bra att vi berättar hur många fler nyckelbiotoper det kommer att bli efter den nationella inventeringen. Det kan vi inte i dag säga med säkerhet innan inventeringen är färdig. Just detta faktum visar också på behovet av att göra en nationell inventering.

Vi förväntas få ett regeringsuppdrag, vi har lagar att förhålla oss till och vi har fått en påse pengar för att ersätta skogsägare som har en stor andel nyckelbiotop på sin mark. Det är ramarna som getts till oss av regering och riksdag. Inom dessa ramar arbetar vi med att möta varje enskild skogsägares situation på ett så bra sätt vi bara kan. Det är så en myndighet som värdesätter förtroende och tillit måste jobba.

I samband med Marcus Svenssons replik, ställer också Mathias Casserlund frågan om en skogsägare som inte är certifierad efter avverkningsanmälan kan avverka skog i en nyckelbiotop och därefter såga sitt eget virke. Det korta svaret är: Ja, om myndigheten inte fattat något annat beslut så kan du göra det.

Göran Rune,

Chef skogsavdelningen, Skogsstyrelsen

LÄS MER: ”Nyckelbiotop – endast en rekommendation?”

Relaterade artiklar

Till toppen