Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 2 april

Skog är en hållbar investering

EU-kommissionens förslag att skogsråvara inte skulle vara en miljömässigt hållbar investering är befängd. Att låta slutavverka skog är att härma naturliga processer som krävs för att upprätthålla olika växters livscykel, skriver Amalia Mattsson.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 En stor del av vår skog kräver störning och arterna som trivs i vår natur är anpassade efter dessa cykler av störning, skriver debattören.
En stor del av vår skog kräver störning och arterna som trivs i vår natur är anpassade efter dessa cykler av störning, skriver debattören. FOTO: Per-Olov Eriksson / Naturfotograferna /IBL Bildbyrå

Det är mörkt ute, vi ligger alla i olika hyddor under myggnät och det regnar rätt så hårt utomhus. Jag hör hur det brakar till då och då runt omkring – det är stora träd som faller. Att vistas i regnskogen (i tillrinningen till den väldiga Amazonfloden, i Peru) är en spännande och påfrestande upplevelse.

På bara några tiotal år kan ett träd här bli större än våra hundraåriga granar i min hembygd. Rotbenen på träden är enorma och marken täckt av löv och dött material som håller på att brytas ned och ur vilken nya växter hämtar sin näring. Jordlagret i regnskogen är tunt och näringsfattigt. Träden växer på olika höjder och man måste hela tiden hålla koll på var man sätter fötterna – så att man till exempel inte trampar på en myrstig med aggressiva giftmyror.

Jag minns att jag tyckte att det var så skönt att komma hem till våra lugna och pålitliga skogar. Jag lärde mig mycket om regnskogen, som jag har med mig än idag. Om att den är ett otroligt komplext ekosystem och inte är anpassad till att tåla störningar.

Att hugga ner regnskog är att skövla den. Det är svårt att återskapa den i det tunna näringsfattiga jordlagret eller att få tillbaka det myller och den symbios av arter som lever där. Den svenska barrskogen, dominerad av tall och gran med inslag av björk och annat löv, är något helt annat.

En stor del av vår skog kräver störning och arterna som trivs i vår natur är anpassade efter dessa cykler av störning, tillväxt och efter 50-200 år, beroende på markfuktighet bland annat, en ny störning i form av brand, eller kanske storm. Tallen utvecklade en förmåga att kunna överleva inte alltför kraftiga bränder då den som ju trivs på torra marker drabbades så pass ofta. Fram till början av 1900-talet så brukade man inte, kunde kanske inte, släcka skogsbränder. Uppskattningsvis en till tre procent av skogen brann årligen, vilket måste ha motsvarat minst 200 000 hektar. Att till exempel jämföras med branden i Västmanland 2014 då 14 000 hektar brann.

Störningen i skogen, alltså att skogen försvinner i storm, brand eller som nu sker vid slutavverkning, krävs för att ljuskrävande arter ska kunna återetablera sig. I våra skogar finns det till skillnad mot i regnskogen, gott om näring i marken och träd och växter kan åter gro och växa där efter en störning. När naturen själv återbeskogar marken sker det i en viss succession.

Först kommer hallonsnår, vissa gräs och örter. Dessa följs av lövträd som till exempel björk, vilka växer förbi buskar och gräs. Sist och lite långsamt kommer granen. Den har inte bråttom, eftersom den har en egenskap som många andra arter inte har; den kan växa i skugga. Detta gör att granen, om det är rätt förutsättningar i marken, kommer att vinna den långsamma tävlingen. Det uppstår ingen jämvikt som i djungeln, utan granen, eller på torra marker kanske tallen, tenderar att vinna efter 50 – 100 år. Som tur är kan en ny störning i skogen ge en ny chans till alla de förbivuxna växterna att återetablera sig.

Mot bakgrund av detta finner jag EU-kommissionens förslag där man inte längre vill att skogsråvara ska räknas som en miljömässigt hållbar investering, befängd. Att låta slutavverka skog som idag sker i modernt skogsbruk, är att härma naturliga processer hos skogen som krävs för att upprätthålla olika växters livscykel i den barrdominerade skogen. Den växande skogen tar upp koldioxid och så länge tillväxten är större än avverkningen har skogen ett nettoupptag av koldioxid.

Därför ska vårt skogsbruk i stort ses som en hållbar investering. Om man i framtiden kan plocka bort koldioxid ur röken vid eldning av skogsbiprodukter (till exempel flis) för att sedan föra ned den till havets botten och lagra den i berggrunden där, ja i så fall har vi inte bara en förnybar råvara i skogen, utan även en kompletterande metod för att plocka bort koldioxid ur atmosfären. I allra högsta grad en råvara för framtiden!

Amalia Mattsson, Edeby, Hallstavik

LÄS MER: Nu gäller det att formulera en trovärdig agendaLÄS MER: Tar vi klimatarbetet på allvar?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen