Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 17 december 2016

Restaurering ödelägger i stället för återställer

I mer än 15 år har man i Västerbotten och i många andra vattendrag i Sverige återställt bäckar, åar och älvar till något som man tror liknar tiden före flottningsepoken. Det folkliga missnöjet med återställningarna i min hembygd, Gargnäs, är utbrett, inte minst bland markägarna som upplåtit sin mark känner sig vilseledda och lurade. Det skriver Håkan Norström i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Bild 1/3 FOTO: Privat
Bild 2/3 FOTO: Privat
Bild 3/3 FOTO: Privat

Till stöd för återställningarna finns ett ramdirektiv för vatten beslutat av EU. Riksdagen har därefter tagit beslut om en förordning (2004:660).

Inte någonstans i ramdirektivet eller förordningen finns sökord som sportfiske, fiskeintresse, storleksutveckling, tillgänglighet, kulturarvet flottningen. Fokus har istället varit biologi, ekologi och miljö. Nödvändig jämkning mellan ovanstående sökord/intressen har lyst med sin frånvaro. När jag påtalade detta för en tjänsteman på Länsstyrelsen så blev denne förvånad.

Enligt henne skulle fiskeintresset med mera beaktas i genomförandeskedet. Skriftliga riktlinjer och instruktioner för genomförandet har saknats och av den anledningen har genomförarna haft fria händer att fylla igen främst bäckar och åar med intilliggande rösmurar. De har gjort vattendragen grunda och breda så att vattenlinjen hamnat uppe bland sly och ris till förfång för sportfisket, fiskeintresset och tillgängligheten. Vindelälven har varit svårare att förstöra eftersom grävmaskinerna haft svårt att ställa sig mitt i älven för att fylla igen den på ett effektivt sätt men även Vindelälven är skadad.

Jag klandrar egentligen inte genomförarna. De har ju sett arbetet som en 15-årig födkrok och saknar man riktlinjer och instruktioner har det ju bara varit att hålla grävmaskinerna i arbete så länge pengarna räckt och då även i bäckar som inte varit utsatta för flottningen. Det slappa regelverket kring tillståndsgivningen av återställningarna har bidragit till hur det ser ut idag.

Det är följande myndigheter och lärosäten med mera som är inblandade i restaureringarna: Umeå universitet, Ume/Vindelälvens fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet, Havs- och vattenmyndigheten och Vindel River LIFE. Finansiärer är: EU, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Västerbotten, Umeå universitet, Vindelälvens fiskeråd, SLU och sex berörda kommuner i Vindelådalen.

På försommaren skickade jag en skrivelse till Länsstyrelsen med krav på en oberoende granskning efter åtgärderna inom vårt FVO. Länsstyrelsen har aldrig återkopplat, och jag förstår nu varför.

En stor del av Myndighets- och Miljösverige har varit involverat i arbetet. Myndigheten Länsstyrelsen har bakbundit sig själv i sitt tillsynsansvar eftersom de själva är och varit projektägare för ett antal älvåterställningar. Det saknas helt enkelt oberoende granskare av åtgärderna. Inte heller fick jag svar på frågan hur mycket pengar man plöjt ner i de västerbottniska vattendragen.

Det folkliga missnöjet med återställningarna i min hembygd, Gargnäs, är utbrett, inte minst bland markägarna som upplåtit sin mark känner sig vilseledda och lurade.

Håkan Norström

Gargnäsbo i förskingringen

Till toppen