Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 13 februari

Orimliga krav på små skogsägare

Att enskilda medborgare behandlas rättssäkert är ett av grundfundamenten i vårt samhälle. Det ska vara varje skogsägares fria val att välja sin egen ambitionsnivå och prioritering av hänsyn, skriver LRF Skogsägarnas ordförande.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Skogsägarna avsätter frivilligt fem procent av sin mark, skriver Paul Christensson.
Skogsägarna avsätter frivilligt fem procent av sin mark, skriver Paul Christensson. FOTO: Mats P. Ostelius

Magnus Nilsson lyfter fram en viktig fråga i sin debattartikel i Land Skogsbruk nr 7 – orimligheten i dagens tillämpning av den så kallade toleransnivån. Jag håller med om att det är fel att stora skogsägare gynnas framför små och det allvarliga problemet här är Skogsstyrelsens felaktiga tillämpning.

Toleransnivån indikerar hur mycket skogsägaren maximalt ska behöva tåla av intrång (exempelvis via råd eller föreläggande från Skogsstyrelsen) innan staten är skyldig att betala ut ersättning.

Kurvan som Nilsson hänvisar till visar olika toleransnivå beroende på storleken på avverkningens nettovärde. Bakgrunden till detta är att en fastighetsägare ”endast ska behöva tolerera ett intrång som kan anses bagatellartat”, varför man anser att de faktiska summorna inte får bli för stora.

Men det är viktigt att komma ihåg att kurvan i diagrammet visar hur stora krav om hänsyn Skogsstyrelsen kan ställa på en skogsägare. Notera ordet kan, inte måste eller bör. Det är här Skogsstyrelsen har gått fel i sin tillämpning. Toleransnivån måste tillämpas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och tanken var att 10 procents nivån endast skulle användas i särskilda fall.

Istället har Skogsstyrelsen använt sig av denna schematiska bild och slentrianmässigt krävt 10 procent hänsyn, vilket resulterat i relativt hårdare krav på mindre skogsägare. Det är inte förenligt med kravet på beaktande av den enskildes ekonomiska förutsättningar. Det riskerar också att förskjuta toleransnivån till att bli högre än vad som följer av rättspraxis.

Att enskilda medborgare behandlas på ett rättssäkert sätt är ett av grundfundamenten i vårt samhälle. Den främsta utgångspunkten för rättssäkerhetsbegreppet är att skydda den enskilde mot oberättigade anspråk och krav från den offentliga makten. Myndigheten kan till exempel inte kräva ett generellt sparande av volym. Det måste finnas specifika natur- eller kulturmiljövärden att ta hänsyn till. I exempelvis en ren granåker kan nog aldrig myndigheten hävda att markägaren ska spara volymer så att man kommer upp till toleransnivån.

Skogspolitiken bygger på frihet under ansvar och sektorsansvaret innebär att skogsnäringen förväntas ta större miljöhänsyn än vad lagen kräver. Detta ansvar axlar vi som sektor, vilket visar sig i statistiken. Skogsägarna avsätter frivilligt fem procent av sin mark, den generella hänsynen vid avverkning överstiger nu tio procent i genomsnitt. De här åtgärderna blev mer vanliga i början av 1990-talet. Vi kan nu börja avläsa resultat i att viktiga biotoper för många arter ökar, liksom död ved, äldre skog och andelen lövträd.

Men det finns en rågång. Sektorsansvaret är en politisk förväntan riktad till näringen. Det kan inte brytas ner längre än till ett nationellt perspektiv och kan aldrig åläggas en enskild skogsägare. All makt utövas under lagarna och som markägare har man ett laga ansvar. Men Skogsstyrelsen kan inte använda sig av toleransnivån för att kräva 10 procents hänsyn i varje fall. Det ska vara varje skogsägares fria val att välja sin egen ambitionsnivå och prioritering av hänsyn.

Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna

LÄS MER: ”I en kommande akt måste politikerna in på scenen”LÄS MER: Maximera naturvårdsnyttan – inte arealen reservat

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen