Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 3 december 2016

Nyckelbiotoper används för att stoppa avverkningar

Den senaste tiden har vi som företrädare för skogsbranschen upplevt att Skogsstyrelsen förändrat sin tillämpning av nyckelbiotoper, framför allt i Västjämtland. När det gäller hantering, bedömning och definition av nyckelbiotoper har myndigheten helt ändrat sitt arbetssätt, detta utan att föra en dialog med oss i branschen. Det skriver flera företrädare för skogsbranschen i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Rolf Segerstedt

Vår upplevelse är att Skogsstyrelsen nu använder nyckelbiotopsbegreppet som ett verktyg för att stoppa avverkningar. Numera märks nyckelbiotoper ut efter att avverkningsanmälan inkommit. Så var det aldrig menat. Nyckelbiotoper ska vara små områden som i jämförelse med det omgivande landskapet har höga naturvärden. Det är utifrån den definitionen vi har tagit med nyckelbiotoperna i vår egen certifiering.

Att avverkningsanmälningarna styr Skogsstyrelsens naturvårdsarbete blir tydligt när nyckelbiotoper ritas ut inom avverkningsanmälans gränser. Naturvärdena torde inte känna till kartgränser i den omfattningen.

Naturvården förtjänar en långsiktig planering och framförhållning, Skogsstyrelsens nya arbetsmetoder gör att helhetsperspektivet förloras och naturvård prioriteras i de områden där avverkningar är aktuella. Det finns också stora regionala skillnader inom länet och mellan länen i nyckelbiotopsbedömningarna.

Det här skapar osäkerhet för skogsägaren och för branschen. Den enskilde skogsägaren drabbas ekonomiskt av Skogsstyrelsens arbetssätt, men vi ser också risker för skogsnäringen och äganderätten i stort. Värdet på skogsfastigheter minskar, vilket påverkar både den lokala ekonomin och skogsägarens ekonomi, med konsekvenser som möjligheten att bedriva företag på landsbygden.

Ägarskiften försvåras både när det gäller värde och möjligheterna att med skogsgården som bas utveckla företagandet på landsbygden. Den som köper en skogsfastighet kan idag inte förutse framtida avverkningsmöjligheter, vilket också försvårar prissättning och lånemöjligheter. Vi är också oroade för virkestillförseln och därmed för utvecklingen av skogsindustrin i regionen.

De bedömningar som erfarna inköpare gör överensstämmer inte med Skogsstyrelsens bedömningar vilket påverkar trovärdigheten hos skogsnäringen, påverkar relationen med skogsägaren och skogsägarens möjligheter till ekonomisk planering. Inventeringsmetodiken tappar trovärdighet när man ritar in nyckelbiotoper inom avverkningsanmälans gränser. Det är inte rimligt att Skogsstyrelsen tillämpar en inventeringsmodell som kan ge helt olika resultat beroende på vem som tillämpar den.

Vi är stolta ägare, brukare och förädlare av skog och skogsråvara i Jämtlands län, de senaste 100 åren har vi frivilligt och i samförstånd med skogliga myndigheter aktivt och framgångsrikt drivit naturvård i skogen. Det har också lett till en ökad tillväxt i skogsbruket, skapat arbetstillfällen och bidragit till länets, och landets, utveckling.

Frivillighet och sektorsansvar har varit ledord – låt oss fortsätta med det och låt oss skapa en samsyn så att vi kan fortsätta driva ett hållbart skogsbruk i Jämtland.

Jörgen Högman, Marknadschef Rundvirke Skog

Anna Klockervold, Virkesområdeschef Mellanskog

Henrik Mårtensson, Skogschef Persson Invest Skog

Pelle Sallin, Delägare och styrelseordförande Fria Skog

Rolf Edström, Kommunikatör Norrskog

Lars Svensson, Råvaruchef Rödins trä

Susanne Öberg, Regionchef LRF

Till toppen