Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 26 maj

Miljömålen måste tas på allvar av alla ansvariga

Miljömålen måste tas på allvar av alla ansvariga och bli mer övergripande. Arter på hotlistor måste kompletteras med förklaringar av miljökrav, tycker Kelvin Ekeland.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Fäbodkultur ska skyddas enligt ”Konventionen om biologisk mångfald”, skriver Kelvin Ekeland.
Fäbodkultur ska skyddas enligt ”Konventionen om biologisk mångfald”, skriver Kelvin Ekeland. FOTO: Thomas Riesbeck

Nyss var jag tvungen att slå upp ordet taxonomi som jag använt hela mitt yrkesliv. Jag fick veta att taxonomi är den biologiska vetenskapen om indelning, eller klassificering; klass, familj, släkten, art etcetera. Inom taxonomin klassificerar man organismer.

Nytt är dock att taxonomi nu används även om strukturer utanför botanik och zoologi för att karaktärisera objekt baserade på relationerna mellan dem. Taxonomi är ett gemensamt klassificeringssystem för miljömässigt hållbara finansiella produkter, och är en del av EUs Action Plan för Hållbara finanser, vilken trädde i kraft i juli 2020.

Skogsbruk räknas som en hållbar aktivitet i taxonomin vilket gynnar möjligheterna till lån, offentligt stöd och investeringar. Men en förutsättning är att vissa kriterier nås. Särskilt för små skogsinnehav tycks det bli administrativt betungande. För att bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden krävs insatser på alla nivåer i samhället – från lokalt arbete, till att styra hur den gemensamma europeiska politiken formas.

Skogsutredningen är remissbehandlad. Jag har inte läst den, för jag tycker idén var tokig. Jag inte läst yttrandet från Förbundet svensk fäbodkultur och utmarksbruk heller för datorn ville inte. Men jag vill peka på ett faktum viktigt för resonemanget om ägande. Myndighetsansvaret för den markresurs, som jag kallar ”utmark”, är delat av näringsmyndigheterna Skogsstyrelsen och Jordbruksverket. Utmarken har sedan urminnes tid varit till för allmänt bruk. Principen var, låt dina djur beta, ta det virke du behöver, jaga och fiska. Då utmarkerna blev trånga blev bruket en angelägenhet för byarna. Byalag och fäbodlag bildades och formaliserades. Det blev samhällets lägsta juridiska instans och den är inte upphävd ännu.

EU säger att taxonomin ska garantera hållbara investeringar. Våra näringsmyndigheter ska tillsammans med bevarandemyndigheterna Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet svara för att Skogssverige ska klara av ”målen för biologisk mångfald”, som riksdagen satt inom ”Levande skogar”. Skogens biologiska mångfald ska bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Där krävs ett landskapsperspektiv. Skogslandskapet är oändligt men fordrar en genomtänkt hushållning.

Förvirring ger också att olika myndigheter har skilda ansvar för samma areal. Exempelvis när Skogsstyrelsen började inventera nyckelbiotoper noterade man också fäbodskogar med höga biologiska värden. Men det var fel. Fäbodkultur hör till jordbruk och är Jordbruksverkets ansvar. Skogsutredningen har gjort detta problem aktuellt.

Regeringsuppdraget ”Traditionell kunskap och lokalsamhällen – artikel 8j i Sverige” har klassat fäbodkultur som en gruppidentitet vilken bildar lokalsamhälle, vilket ska skyddas enligt ”Konventionen om biologisk mångfald”. I familjejordbruk hör utmarksbruk med fäbodkultur hemma. I ansvaret för miljömålen ska Jordbruksverket se till att det biologiska kulturarvet i dagens landsbygder säkerställs. Betande djur är en förutsättning för artrika betesmarker. Samtidigt har Jordbruksverket sedan 1972 ansvar för att de svenska lantraserna långsiktigt bevaras. Verket har misslyckats. Myndigheten har försökt att lösa uppgiften enbart genom Cap. Det går inte. Jordbruksverket har därför kvar att inom de politiska målen för biologisk mångfald klargöra om det behövs politiska förtydliganden om verkets ansvarsområde.

I Skogsvårdslagen från 1993 ska produktion och miljö ses som jämställda. Nu saknas dock en tydlig avsikt för produktionen i skogen. Miljömålen måste tas på allvar av alla ansvariga och bli mer övergripande. Ett ställningstagande om biologisk mångfald behövs. Kartlägg statusen för den biologiska mångfalden i utmarken, så att Sverige kan göra rätt avvägningar när det kommer till bevarande och skydd. Arter på hotlistor måste kompletteras med förklaringar av miljökrav.

Kelvin Ekeland,

hedersledamot i Förbundet svensk fäbodkultur och utmarksbruk

LÄS MER: Hög tid att kurera beröringsskräckenLÄS MER: Tar vi klimatarbetet på allvar?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen