Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 6 februari 2017

"Låt Skogsstyrelsen sköta artskyddet på riktigt"

Efter bombmurklan kan inget vara rimligare än att låta Skogsstyrelsen vara tillsynsmyndighet och därmed dispensmyndighet för artskyddsbestämmelserna på skogsmark. Det skriver Daniel Eggertz, advokat, i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Mattias Jansson

I Sverige är vi inte vana vid att de högsta dömande instanserna tar för sig av normgivningsmakten. Därför var förra veckans dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) i målet om bombmurklan som stoppade skogsavverkningar i Kristinehamn i någon mån överraskande.

En förvisso svårt oenig MÖD fyllde med egen kraft ut dispensregeln i 15 § artskyddsförordningen, genom att lägga till ytterligare en dispensgrund. Den nya grunden för dispens är det förhållande att en tillämpning av artskyddsförordningens nationella fridlysningsregler skulle medföra att pågående markanvändning (exempelvis skogsbruk) avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet.

I sådana enskilda fall ska länsstyrelsen bevilja dispens från artskyddsförordningen enligt MÖD. Detta hindrar förvisso inte att myndigheterna i samma stund skyddar området genom reservat eller biotopskydd, vilket också påpekas av MÖD.

Bombmurklan är nationellt skyddad enligt 8 § artskyddsförordningen, en bestämmelse som har sin bakgrund i den tidigare gällande naturvårdslagens fridlysningsregler. I princip gällde målet frågan om dispens kunde beviljas för en slutavverkning som skulle komma att skada den fridlysta svampen.

Enligt författningstexten (15 § artskyddsförordningen) får dispens från de nationella fridlysningsbestämmelserna endast medges om det inte finns någon annan lämplig lösning och dispensen inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde.

MÖDs avgörande kompletterar alltså nämnda bestämmelse. Oavsett om domstolen tagit för sig i överkant av normgivningsmakten formulerar den en vägledande dom just så som en sådan dom ska formuleras; genom att ge en ny och kristallklar rättsregel.

I sin dom understryker MÖD att dispensmyndigheten kan meddela villkor för sitt beslut att bevilja dispens. Sådana villkor kan då rimligen inskränka en avverkning upp till den så kallade toleranströskeln, det vill säga maximalt upp till en nivå som motsvarar 10 procent av värdet av hela den aktuella avverkningen.

Vi ska alltså förvänta oss villkor för dispensbeslut som i allt väsentligt liknar de förelägganden om naturvårdshänsyn som Skogsstyrelsen i allt större utsträckning meddelar mot skogsägare i samband med avverkningsanmälningar (under 2015 meddelades totalt 302 stycken och siffran för 2016 torde bli högre när den redovisas senare i år).

Vanligtvis meddelas förelägganden med stöd av myndighetens egna föreskrifter till 30 § skogsvårdslagen, men det hänvisas allt oftare till miljöbalken och artskyddsförordningen. I de för skogsnäringen ökända lavskrikeärendena hämtade Skogsstyrelsen stöd i artskyddsförordningen. Ärendena ligger nu för avgörande i mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt.

I lavskrikeärendena har Skogsstyrelsen gjort sig till tillsynsmyndighet för artskyddsförordningens fridlysningsbestämmelser, trots att regeringens miljötillsynsförordning med nuvarande lydelse otvetydigt endast pekar ut länsstyrelsen som tillsynsmyndighet för dessa bestämmelser, även när tillsynen avser arter och områden mitt i skogen. Det ska tilläggas att skyddet för lavskrikan (4 § artskyddsförordningen) har sin grund i fågeldirektivet och dispensregeln (14 § artskyddsförordningen) är tydligt striktare än den som tillämpas för bombmurklan. Det är således långt ifrån självklart att MÖD skulle döma på samma sätt i ett dispensärende som avser undantag från det allmänna skyddet för vilda fåglar.

Det får vara hur det vill med Skogsstyrelsens behörighet att förbjuda och begränsa skogsbruk med stöd av artskyddsförordningen. Vi kan i vart fall nu skönja följden av MÖDs dom över bombmurkan; Länsstyrelsen blir satt att meddela dispenser för skogsavverkningar och föreskriva dispensvillkor som direkt motsvarar de förelägganden om naturvårdshänsyn som Skogsstyrelsen beslutar i enskilda fall; till exempel avverkningsförbud för begränsade områden med hänsynskrävande biotoper eller arter.

Inget torde nu heller hindra att såväl Skogsstyrelse som Länsstyrelse var för sig beslutar om begränsningar mot en och samma markägare; Länsstyrelsen i form av villkor för artskyddsdispens och Skogsstyrelsen i form av föreläggande med stöd av sina föreskrifter till 30 § skogsvårdslagen (eller 12 kap 6 § MB). Inte vidare fiffigt för någon inblandad.

Nu när skogsbruket ändå synes vara inne i en (möjligen kort) period då politiska önskningar går i uppfyllelse, bör man skicka en önskning till utredare Fredrik von Arnold som för närvarande sitter och funderar på ändringar landets skogsbrukslagstiftning.

Föreslå regeringen att putsa lite på sin miljöprövningsförordning! Ett par enkla justeringar av den del av förordningstexten där länsstyrelsen pekas ut som enda tillsynsmyndighet för artskyddet och saken är klar. Efter bombmurklan kan inget vara rimligare än att låta Skogsstyrelsen uttryckligen vara tillsynsmyndighet och därmed dispensmyndighet för artskyddsbestämmelserna på skogsmark. Nog är Skogsstyrelsen kapabel att klara den uppgiften. Inte minst då myndigheten nu tjuvtränat en tid.

Daniel Eggertz,
Advokat

Till toppen