Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 31 mars

”Låt inte MP styra hela rovdjurspolitiken”

Det är inte rätt att riksdagens minsta parti tillåts styra hela rovdjurspolitiken. Inte heller att detta vållar stora problem och orimliga kostnader därför att partiet missat att Sverige inte är en vildmark där naturen kan få sköta sig själv, anser debattören.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Det är inte rätt att riksdagens minsta parti tillåts styra hela rovdjurspolitiken, skriver Göte Lindgren i en debattartikel.
Det är inte rätt att riksdagens minsta parti tillåts styra hela rovdjurspolitiken, skriver Göte Lindgren i en debattartikel. FOTO: Mari Nälsén

Den miljöpartistiska riksdagsledamoten Rebecka Le Moine har kanske bidragit till att förklara märkligheterna i rovdjursdebatten. Videon hon lagt ut från sitt seminarium för jaktmotståndare visar hur vargvärnare resonerar och varför de anser sig ha rätt att driva sina idéer utan hänsyn till följderna. Inläggen väcker en rad frågor:

Är det fel att ekonomiska intressen får påverka rovdjurspolitiken? Är vargen mer värd än möjligheterna till försörjning, jakt och andra fritidsaktiviteter, olika naturresurser, biologisk mångfald och öppna landskap?

Är det rätt att föda ett obegränsat antal vargar även om det minskar landets redan låga självförsörjningsgrad?

Bör skyddsjakt ersättas med en larmfunktion som varnar för rovdjur och som kräver att människor inrättar sin tillvaro med hänsyn till vargen och håller barn och djur inomhus när larmet går?

Är det en långsiktig lösning att skrämma iväg vargen och låta någon annan överta problemen?

Är skyddsjakt befogad bara om en björn äter ”kossa efter kossa i Norrland” men inte när vargen vållar stora skador i tamdjursbesättningar och renhjordar?

Enligt vargförespråkarna är ett bevis för djurets ofarlighet med att ingen dödats av vild varg i Sverige på cirka 200 år. Att ingen människa angripits sedan vargens återkomst kan bero på att det ännu inte är slut på bytesdjuren. Att det inte skedde när det inte fanns några vargar i landet säger väldigt lite om djurets egenskaper.

I riksdagsdebatten 18 december förra året påstod Rebecka Le Moine att cirka 70 vargar tjuvskjuts i Sverige varje år. Med så klar uppfattning om antalet bör hon rimligtvis även veta var och när de tjuvskjutits. De uppgifterna bör hon delge åklagare Lars Magnusson som vet att brott begåtts, men som varken funnit offer eller förövare.

Hon krävde i riksdagen att skadestånd ska utdömas vid jaktbrott. En intressant tanke, då kan alla få veta hur många kronor en varg är värd.

Hon upplyste också om att jägarförbunden får många statliga miljoner som de använder till att sprida skräck- och hatpropaganda mot vargen och uppmuntra till brott, att det är jägarorganisationerna (med mellan 150 000 och 200 000 medlemmar) som styr svensk jaktpolitik och att detta är odemokratiskt.

Däremot nämndes inget om att riksdagens minsta parti tillåts styra hela rovdjurspolitiken. Inte heller att detta vållar stora problem och orimliga kostnader därför att partiet missat att Sverige inte är en vildmark där naturen kan få sköta sig själv.

Göte Lindgren,

Uppsala

LÄS MER: Rebecka Le Moine: ”Vargen hör hemma i Sverige”LÄS MER: Karl Hedin-utredning i fortsatt slowmotion

Relaterade artiklar

Till toppen