Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 18 mars

Jägare om älgförvaltningen: Älgarna måste skjutas där de är

Den misslyckade älgförvaltningen beror på att den bedrivs på ett alltför schablonartat sätt. Älgarna är inte jämt fördelade i landskapet utan måste skjutas där de är, skriver markägare och jägare från Västra Götaland.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Älgförvaltningen bedrivs på ett alltför schablonartat sätt, skriver debattörerna.
Älgförvaltningen bedrivs på ett alltför schablonartat sätt, skriver debattörerna. FOTO: Istock

Hur ska vi lyckas med älgförvaltningen och nå målet som riksdagen en gång satte upp om ”en älgstam av hög kvalitet i balans med betesresursen”?

Det har nu gått sju år sedan den nya älgförvaltningen började arbeta. Varje vecka läser vi i tidningarna om hur illa förvaltningssystemet fungerar. Baserat på älgbetesinventeringen, ÄBIN, och andra övergripande inventeringar och utredningar beskrivs det vilka katastrofala betesskador och kostnader som drabbar oss skogsägare varje år.

Självfallet ska vi ta detta på allvar. Vi skogsägare och jägare, har ett ansvar för hur vi förvaltar skogen och viltstammarna. Inte bara för vår egen ekonomi på skogsgården utan även ett ansvar för kommande generationer och landet. Dessa övergripande inventeringar beskriver tillståndet, men är inte tillräckligt detaljerade för det lokala förvaltningsarbetet.

Naturvårdsverket gjorde en utvärdering av älgförvaltningen i slutet av 2018. Där skrev man att ”Älgskötselområdena har en nyckelroll i förvaltningen och ska vara den adaptiva förvaltningens grundstenar. Det är i dessa områden som man har viktig kunskap om lokala förhållanden för att förebygga skador på skog, i jordbruket och i trafiken”. Inte på något ställe i den 59-sidiga rapporten beskrivs hur det ska göras.

Att vi inte lyckas med älgförvaltningen beror enligt vår uppfattning på att den bedrivs på ett schablonartat sätt, precis som skogsbruket på 1970-talet. Vi lärde oss sedan att skogsbruket ska vara ståndortsbaserat. Vi menar, att även viltförvaltningen måste vara ståndortsbaserad.

Med det menar vi att älgarna inte är jämt fördelade i landskapet utan älgarna måste skjutas där älgarna är. Vi kommer aldrig att nå avskjutningsmålen om vi fortsätter att ha en proportionell fördelning i förhållande till arealen vid tilldelning till jaktlagen. Vi måste ta hänsyn till de lokala variationerna i vårt arbete och tillämpa avlysningsjakt efter en inledande period med proportionell tilldelning, där alla haft chansen.

Ska vi lyckas med älgförvaltningen måste vi engagera både jägare och icke jagande markägare att samla in fakta till våra skötselplaner. Utöver de fakta vi kan hämta i länsstyrelsens älgdata så krävs det att vi går ut i skogen och inventerar spillning och det lokala betestrycket. Lägger vi in dessa fakta på kartan över älgskötselområdet så har vi en utmärkt bild av det lokala läget när vi har våra samrådsmöten och sätter våra planer.

I dag använder vi papper och penna när vi inventerar. För att det ska gå lätt att samla in data och sedan tanka över det till dator för bearbetning, behöver vi bättre verktyg i form av appar till telefonen. Det krävs också att vi satsar på utbildningar lokalt.

För att vi ska lyckas, behöver våra myndigheter och organisationer satsa en del av alla de resurser som används till övergripande schablonbeskrivningar till att satsa på verktyg och utbildningar i lokala arbetet. Hade de dessutom talat med oss istället för bara till oss, så hade detta varit klart för länge sedan.

Sven-Olof Salomonsson,

Lennart Appelqvist,

Karl-Åke Lagerqvist,

Bo-Eric Persson,

Jan Tinghall,

Mikael Fransson,

Markägare och jägare i älgförvaltningsområde 9, Västra Götaland

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen