Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 7 januari 2017

Det handlar om att rädda planeten – inte skydda skogen

REPLIK. I gamla skogar är kolbindningen noll och det som eventuellt binds släpps ut igen till lufthavet, skriver Mårten Bendz i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: ISTOCK

Elin Götmark reder ut begreppen kolsänka, kollager och kolkälla på ett bra sätt när hon kommenterade mitt debattinlägg i Skogsland nr 47. Men de slutsatser hon drar är inte korrekta.

Så här fungerar det:

1. En skogsmark i hyggesfas binder ingen koldioxid (CO2). Då finns för lite löv och barr för att vedbildning skall ske. Istället sker viss nedbrytning av kol i mark och hyggesrester med utsläpp av CO2.

2. När plantskogen blir ungskog, med mycket löv och barr efter 10-15 år, sätter CO2-bindningen fart. Då, och under de följande 80-100 åren binds CO2 i veden och lagras där.

3. När avverkningsmogen skog skördas flyttas det bundna kolet till byggnader (som plank och bräder med mera) och till exempelvis trycksaker. Här kan kolet ligga bundet länge, det finns ju trähus från 1700-talet.

4. Delar av skördad skog kan bli biobränsle, som i moderna värmeverk förbränns utan stora utsläpp och också ersätter skadliga fossila bränslen.

Skogarnas förmåga att binda kolet ökar med kraftig tillväxt i skogen, många kubikmeter binder många CO2-molekyler. Om virket tas tillvara magasineras kolet inom många användningsområden. Att lämna de utvuxna träden utan användning är inte effektivt.

I gamla skogar är kolbindningen noll eller nära noll och det som eventuellt binds släpps ut igen till lufthavet, särskilt när träd dör och förmultnar.

Alltså: skogarnas möjligheter att motverka den globala uppvärmningen är stark tillväxt och att virket tas tillvara. Därför är reservaten och många så kallade miljörestriktioner i detta sammanhang skadliga. Därför måste vi kanske offra vissa reservat för att få fart på CO2-bindningen och intensifiera skötseln i brukade skogar.

Människan förbrukar redan flera gånger mera än vad planeten kan producera. Nu gäller det att använda världens produktiva resurser klokt och uthålligt, och då är de svenska skogarna ett bra exempel på förnybarhet och uthållighet, samtidigt som de hjälper till att motverka den globala uppvärmningen.

Nu handlar det inte om att rädda skogen utan att rädda planeten.

Mårten Bendz,
Professor emeritus

LÄS MER:

Ta vara på skogens förmåga att binda kol

Släpp inte ut skogens kollager i luften

Till toppen