Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 22 oktober

Det behövs vanliga människor som kan berätta om sin skog

Att familjeskogsbruket inte nämndes i Vetenskapens världs program är obegripligt. Det går ju som en ryggrad genom svenskt skogsbruk och 320 000 enskilda skogsägare äger hälften av all skog, skriver Amalia Mattsson.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Per Groth

Vetenskapens värld i SVT har precis visat sin största skogliga produktion någonsin, Slaget om skogen. På totalt 3,5 timmar har man utifrån olika infallsvinklar redogjort för några få ståndpunkter. Att mängden gammal skog i Sverige minskar, att industrin ser ett ständigt ökat behov av träråvara för att klara klimatomställningen och att kalhyggen har blivit en riktig miljöbov i Sverige. Lyckligtvis erbjuds en lösning för ett hållbart skogsbruk i slutet av serien, kontinuitetsskogsbruk. I en av slutscenerna får man så också träffa den första skogsägaren i hela programserien – en person som har tagit sitt förnuft tillfånga och börjat med kontinuitetsskogsbruk.

Trakthyggesbruket med sina kalhyggen kritiseras hårt, både ur klimatsynpunkt och för sina brister inom biologisk mångfald. Kontinuitetsskogsbruket däremot, som inte ens 1 % av Sveriges skogar brukas med idag och som det inte finns några bra erfarenheter av i Sveriges historia, låter man helt bli att problematisera kring.

Det är oerhört naivt. Ungefär som när ett företag ska byta från ett IT-system till ett annat. Det blir ju inte bra bara för att man byter system. Problemen är kanske delvis av annan karaktär, men bytet blir bara lyckat om man är beredd att jobba hårt med de tillkortakommanden som det nya systemet bär med sig.

Jag avbryter liknelsen här och går tillbaka till skogen. För att gynna biologisk mångfald bör man kvantifiera vad som skapar biologisk mångfald: gamla träd, döda träd, grova lövträd etc. Hur skogsbrukaren åstadkommer detta och integrerar detta i sin virkesproduktion avgörs bäst av hen själv. Att tvärtom, som här förespråkas, påbjuda hur, alltså med vilken metod skogen ska brukas, flyttar fokus från målet och kan skapa problem i skogen som hade kunnat undvikas om brukaren själv fick ta ansvar för sin verksamhet.

Om lövträden sades inte mycket, trots att de är så viktiga för mångfalden i våra barrdominerade skogar. Lövet föryngrades historiskt oftast efter en skogsbrand och sådana hade vi gott om innan vi aktivt började bekämpa skogsbränder kring 1900-talets början. Efter en brand fick lövet goda förutsättningar att etablera sig i den frilagda myllan och ljuset som åter nådde marken. När bränderna blev färre kunde lövet istället föryngras på hyggena. Här i Roslagen där jag bor kommer det nästan alltid upp självföryngrade lövträd i form av björk, asp, ek, sälg och rönn på hyggena.

Många skogsägare väljer numera att spara en del av dessa för att få en blandskog. När nu lövet är så viktigt för den biologiska mångfalden, varför påtalades inte det i programmet? Kanske för att det endast var företrädare för Skydda Skogen som fick uttala sig om biologisk mångfald och för att de knöt biologisk mångfald endast till den åldrade barrskogen?

Att familjeskogsbruket inte nämndes alls är för mig obegripligt, det går ju som en ryggrad genom svenskt skogsbruk och 320 000 enskilda skogsägare äger tillsammans hälften av all skogsmark. Där ser vi både långsiktighet och variation i skogsbrukandet, något som ju ständigt efterfrågas av miljörörelsen.

I debatten om skogen glöms ägandet bort. Det talas om skogen som om den bara ägs av staten eller något fåtal, diffusa och enorma skogsbolag. Folk behöver förstå att skogen inte är ännu en park, bara placerad lite längre bort från stadskärnan, som alla är med och beslutar om. Det är brådskande att vanliga skogsägare syns mer i media. Det behövs levande, vanliga människor av kött och blod som kan berätta om sin skog och om sitt ägande och brukande. Sådana som du och jag.

Amalia Mattsson

skogsägare, Hallstavik

LÄS MER: Stolt över familjeskogsbruketLÄS MER: Hög tid att kurera beröringsskräcken

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen