Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 26 oktober

Den polariserade skogsdebatten

Man kan verkligen förvånas över att det förs fram idéer om att minska träutnyttjandet för klimatets skull trots att vi alla vet vad som är det verkliga problemet, skriver Anders Pettersson i veckans krönika.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Under lång tid har naturvårds- och skogsfolk haft dragkamp om skogens brukande. Hur mycket ska avsättas för fri utveckling och hur mycket ska skötas på alternativt sätt? Frågeställningar där tydliga vetenskapliga svar för boreala skogar saknas eller åtminstone är ganska diffusa. Under en period i certifieringarnas barndom var tonen mellan parterna ganska försonlig. Sakta men säkert hårdnade dock diskussionsklimatet igen. När bägge sidor sökte stöd i klimatdebatten för brukande respektive avstående av detsamma blev polariseringen större än någonsin. Att näringen gjort betydande naturvårdsinsatser under ett antal år glömdes mer eller mindre bort.

Personligen har jag ett genuint naturvårdsintresse men tillhör förstås den mera brukningsinriktade polen. I diskussioner om naturvård och klimat försöker jag tänka på vilka reella helhetseffekter som uppstår i den stora världen där ute när vi skruvar på nationella parametrar. Vi har trots allt en verklighet att förhålla oss till och egentligen är det bara totaleffekten på den nivån som räknas. Med en snart tio miljarders världsbefolkning är handlingsutrymmet inte lika stort som förr. Ska alla dessa ges en dräglig materiell tillvaro går det inte att upprätthålla alla värden överallt.

Idag kan man observera några betydande förändringar på den skogspolitiska scenen. Det ena är att viss riksmedia, som tidigare betraktats som hyfsat objektiv, nu slutat vara det. En annan är att EU börjat bry sig om skogen, skog som tidigare ansetts vara en nationell angelägenhet.

Vägen till EUs skogsengagemang har gått via klimatfrågan. I dessa sammanhang har naturvårdssidan varit ytterst framgångsrik både vad gäller lobbyarbete och genom att besätta betydelsefulla tjänster inom EU-förvaltningen. Kollagring i stående skog har blivit något av EU-kommissionens våta dröm där skogsrika länder som Sverige och Finland förväntas dra ett stort lass. Om dessa länder skulle kunna frångå sitt sedan länge använda trakthyggesbruk skulle stora kollager ovan jord kunna byggas upp. Ländernas skogsindustri skulle förvisso drabbas hårt men det vore en quick fix för EU, som har svårt att på kort tid skruva åt kol-, olje- och gaskranarna nere i Europa.

Man kan verkligen förvånas över att det förs fram idéer om att minska träutnyttjandet för klimatets skull trots att vi alla vet vad som är det verkliga problemet. Att det pytsas in för mycket fossilt kol i det korta omloppet. Och världens fossila konsumtion bara fortsätter stiga med undantag för en liten dipp under pandemin. Ska svenskt skogsbruk begränsas ytterligare så bör det åtminstone inte vara av klimatskäl.

Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen