Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 5 mars

Dags för gula västar i skogen

Vi markägare klarar ett antal år utan avverkningar, men klarar sig skogsindustrin och samhället, frågar Lennart Lindberg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Makten över egendomen har flyttats från små skogsägare till olika intresseorganisationer och medier utan koppling till landsbygden.
Makten över egendomen har flyttats från små skogsägare till olika intresseorganisationer och medier utan koppling till landsbygden.

1998 antogs Miljöbalken som ny lag. Det var startskottet för en jakt på små enskilda skogsägare. Stor, orimligt stor, makt överläts på enskilda tjänstemän inom statliga myndigheter. Tvångsmässiga inskränkningar i äganderätten kunde genomföras utan möjlighet till rättslig prövning. Och så har det fortsatt och dessutom eskalerats. Som små skogsägare är vi helt rättslösa. Många naturreservat har bildats utan naturvärden som motiverar besluten. Det har uttalat skett utifrån att det finns ”ett arealmål att uppfylla”.

Makten över vår egendom har flyttats från oss små skogsägare till olika intresseorganisationer och medier utan koppling till landsbygden. Ett lysande exempel är en journalist på Dagens Nyheter, som utan kunskap om skog eller levnadsvillkoren för landsbygdens befolkning, plötsligt blev ”expert” i riksdagen och hos olika myndigheter som exempelvis Skogsstyrelsen.

Jag frågar mig varför vi över huvud taget har en jägmästarutbildning eller forskning om skog vid SLU. Det är trots allt mediafolk från Södermalm som äger agendan och orden som skrivs om skogen. Inte forskarsamhället och deras rön. Vi små skogsägare är idag de klart utmålade skogsmarodörerna som gör allt för att skövla vårt eget skogsinnehav och hembygd.

Nu har vi art- och fågeldirektivet som ”bror Duktig”, det vill säga Sverige, i sedvanlig ordning överimplementerat utifrån ett EU-direktiv. Och när det beslutades har inte ens tillstymmelse till konsekvensanalys gjorts. Det berör inte enbart skogen utan även jordbruket. Men det stannar inte där, även parker, villaträdgårdar med mera torde i snäv bemärkelse beröras.

En sak som är bekymmersamt i allt detta är var våra intresseorganisationer befinner sig, det vill säga LRF och skogsägarföreningarna. Hur har de kunnat godta den skrivning i Miljöbalken som gör att äganderätten kan berövas av enskilda tjänstemän, utan tjänstemannaansvar och utifrån i långa stycken rudimentära beslutsunderlag? Hur kommer det sig att de inte är remissinstanser i alla reservatsbeslut.

Det är dags att vi enskilda ägare till skogsbruksmark visar vår betydelse för landets ekonomi. Det är dags att ta på de gula västarna och stoppa all avverkning på våra marker i två-tre år. För de allra flesta av oss har det ingen betydelse om vi avverkar i år, nästa år eller om fem år. För några behövs inkomster från avverkningar idag, i samband med ägarskiften eller förvärv. Men för den absoluta majoriteten har det ingen betydelse när det sker i tiden.

Ett rimligt krav för att återgå till avverkningar igen är att Miljöbalken skrivs om och görs rättssäker. Med andra ord att all inskränkning i äganderätten ska kunna prövas i domstol på statens bekostnad. Att art- och fågeldirektivet skrivs om och görs hanterbar, utan ekonomisk belastning, för enskilda markägare. Att rätten till överklagan av avverkningar och andra skogliga åtgärder, åtföljs av ett krav på ekonomiskt ansvar för den som överklagar. Den ekonomiska skada som en överklagan medför för den enskilde ska ersättas av den som överklagar. Det slentrianmässiga okynnesöverklagandet av olika så kallade miljöorganisationer måste stävjas.

Vi markägare klarar ett antal år utan avverkningar, men klarar sig skogsindustrin och samhället? Kanske i ett år, men knappast längre. Samhället räknar slentrianmässigt med att vi enskilda skogsägare ska bidra till landets bruttonationalprodukt och tillhandahålla vedråvara för att möta det behov som finns i klimatomställningen. Skogsbolagen har nogsamt huggit friskt på sina marker för att hålla nere virkespriset och är idag beroende av det enskilda skogsbruket för sin virkesförsörjning.

Så på med de gula västarna!

Lennart Lindberg, Umeå

LÄS MER: Gör om och gör rätt, regeringen!LÄS MER: Låt naturvärdet vara en möjlighet – inte ett hot

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen