Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 27 januari 2018

Certifieringssystemet är hotat

Genom att Skogsstyrelsen så drastiskt förändrar förutsättningarna för certifierade markägare, som lovat att inte avverka nyckelbiotoper, är risken uppenbar att modellen riskerar att falla. Det menar skribenten i en replik om nyckelbiotoper.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Björkticka och skägglav.
Björkticka och skägglav.

Göran Rune fortsätter att hävda att nyckelbiotopsinventeringen är ett kunskapsunderlag, i Land Skogsbruk 13 januari. Det är klart att det är, lika klart är att det inte finns något generellt skydd för nyckelbiotoper. Men diskussionen blir lite väl platt om vi ska stapla självklarheter på varandra.

Enligt Skogsstyrelsens egna föreskrifter och allmänna råd ska åtgärder som berör en nyckelbiotop anmälas för samråd. Låt oss därför enas kring att nyckelbiotoper handlar om något mer och något större än att inhämta kunskap.

Det gör också att Göran Runes slutsats är svår att ta till sig. Det är inte alls enbart upp till skogsbruket att avgöra hur resultatet av inventeringen ska hanteras. Det är i allra högsta grad en fråga för Skogsstyrelsen.

Låt mig dessutom påminna chefen för Skogsavdelningen om att certifieringssystemet är frivilligt. Det innebär inte bara att det är frivilligt att bli certifierad, det är också frivilligt att lämna systemet.

Det är förstås fullt möjligt att Skogsstyrelsen inte ser något värde i vare sig PEFC eller FSC, som syftar till att främja ett uthålligt och ansvarsfullt skogsbruk. Myndigheten agerar i varje fall inte som en stödjande aktör.

Genom att myndigheten så drastiskt förändrar förutsättningarna för certifierade markägare, som lovat att inte avverka nyckelbiotoper, är risken uppenbar att modellen riskerar att falla. Nu ska förstås inte enbart Skogsstyrelsen klandras för detta, utan även en regering med en miljöminister som öppet erkänner att förslaget kommer direkt från Naturskyddsföreningen.

Skogsstyrelsen tycks blunda för de reaktioner som kan uppstå när spelreglerna förändras. Förenklat kan man säga att den som bryr sig om träd först och främst måste intressera sig för hur människor fungerar. Det är ingen framkomlig väg att skapa konflikt med många av landets 330 000 privata markägare om det är naturvården man vill förbättra. Mycket bestäms av lagar och myndigheter, men ingen kan bestämma om engagemang och insatser för naturvård som görs i skog och mark. Vad händer när skogsägaren upplever att grunden för skogspolitiken inte respekteras, att kontraktet med staten är brutet? Varför ska ansvar tas, när ingen frihet ges?

Det är förstås ändå på sin plats att tacka Göran Rune för att han bekräftar att pengarna som avsatts för att ersätta markägare för förlorade intäkter inte kommer att räcka till. Det är bara att hoppas på att Skogsstyrelsen fortsatt håller fast vid den uppfattningen i sin kommunikation. Det är också klädsamt att Rune berättar för läsaren att antalet registrerade nyckelbiotoper kommer att uppgå till 800 000 hektar, vilket är en fördubbling jämfört med i dag. Inget talar dock för att det kommer att stanna där.

Om förtroende och tillit är något som Skogsstyrelsen värdesätter, bör det också sätta avtryck i hur myndigheten agerar framgent.

Marcus Svensson

Näringspolitisk kommunikatör Södra

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen