Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 1 juli

”Även Skogsstyrelsens tjänstemän ifrågasatte en högre nyckelbiotopströskel”

Anders Pettersson från Västerbottens allmänningsförbund ger i ett replikskifte svar till Skogsstyrelsens avdelningschef Göran Rune om nyckelbiotoper i nordvästra Sverige.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Mitt, i eget tycke, rätt välgrundade antagande är att regering (och även riksdag) ville åstadkomma en verklig förändring av en situation som sedan länge kritiserats av fjällkommunernas markägare och lokalpolitiker, skriver Anders Pettersson apropå nyckelbiotoper i nordvästra Sverige.
Mitt, i eget tycke, rätt välgrundade antagande är att regering (och även riksdag) ville åstadkomma en verklig förändring av en situation som sedan länge kritiserats av fjällkommunernas markägare och lokalpolitiker, skriver Anders Pettersson apropå nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. FOTO: Rolf Segerstedt

I en process ledd av Skogsstyrelsen kring hur nyckelbiotoper i nordvästra Sverige ska hanteras har en rad intressenter deltagit. En viktig uppgift för myndigheten har varit att hitta en nivå för klassningen av nyckelbiotoper utifrån formuleringen i ett regeringsuppdrag där man ska ”ta hänsyn till lokala och regionala förutsättningar”. Ur denna formulering uttolkade myndighetens generaldirektör helt korrekt att det ska krävas mer för nyckelbiotopsklassning i nordväst. Det är dock är inte helt oväntat att Skogsstyrelsen levererar ett urvattnat förslag med små justeringar av nivån som slutprodukt. Det blir lätt så när man ska försöka vara många till lags.

Det man kan fråga sig är om det verkligen inrymdes något slags idé om jämkning mellan intressenter i regeringsuppdraget? Mitt, i eget tycke, rätt välgrundade antagande är att regering (och även riksdag) ville åstadkomma en verklig förändring av en situation som sedan länge kritiserats av fjällkommunernas markägare och lokalpolitiker. Att lokala och regionala områden som är tyngda av höga andelar formellt skydd inte skulle behöva tillföras så särskilt mycket mer ”icke brukande”. Något som ju faktiskt blir det verkliga utfallet av att ha en för låg tröskel för nyckelbiotopsklassning i nordväst där strukturer och skogsåldrar avviker från övriga Sverige. Trots utseendet av många nordvästskogar finns det en klart begränsad naturvårdsnytta med att lämna ytterligare större mängder skog obrukad i dessa delar av Sverige där avsättningarna sedan tidigare är stora och där man har landets sämsta naturgivna förmåga att hysa biologisk mångfald av rent klimatmässiga skäl.

På ett tidigt stadium visade det sig också att en del av Skogsstyrelsens tjänstemän som satts på att ta fram metodiken och arbeta med nivåläggningen ifrågasatte generaldirektörens tolkning om att nordväst skulle ha en högre nyckelbiotopströskel. Deras ståndpunkt om att tröskeln inte borde höjas alls låg därmed betydligt närmare synen hos ideella naturvårdsorganisationer. Med sådana konstruktörer inblandade är det lätt att förutsäga resultatet. Självklart finns en stor besvikelse hos oss som hoppats på att Sveriges skogliga myndighet skulle sluta bidra med åtgärder som leder till de att de skeva och asymmetriska naturvårdsinsatserna i landet fortsätter.

När det gäller certifiering och köppolicys är det en del av verkligheten på dagens spelplan som skogsägare, politiker och till och med Skogsstyrelsen måste förhålla sig till. Visst kan man som Göran Rune göra det enkelt för sig och fortsätta upprepa myndighetens mantra om att man bara inventerar och att nyckelbiotoperna på något sätt är kidnappat av marknaden. Men Skogsstyrelsen äger fortfarande begreppet med tillhörande definition. Vill samhället och för den delen myndigheten ändra på något kring detta så har man fortfarande makt och kraft att göra det, till exempel genom en tydligt justerad nivåläggning i nordvästra Sverige. Men man vill ju helt enkelt inte. Det är inte svårare än så.

Slutligen en kommentar till Göran Rune beträffande ”brukande och icke brukande” i Sorsele. Den beräkning jag tagit fram för min egen hemkommuns ”icke brukande” avsåg produktiv skogsmark. Sedan jag fått in uppgifter från alla verksamma skogsföretag i kommunen och sammanställt det jag kunnat få tag på om areal produktiv skogsmark inom formellt skydd gjorde jag en prognos över vad småskogsbruket avsatt frivilligt och kommer att tvingas avsätta ofrivilligt inom framför allt det fjällnära området. Det blev en bit över 41 procent.

Anders Pettersson,

Västerbottens Allmänningsförbund

LÄS MER: ”Allmänningsförbundets sätt att räkna är missvisande”

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen