Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 7 april

Återbeskoga gärna med blandskog

Blandskog är bättre anpassad till klimatförändringar och minskar risken för rotröta, gremmeniella och andra svampsjukdomar. Därför vill debattören slå ett slag för återbeskogning med blandskog.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Hyggesfri blandskog – något att satsa på enligt debattören.
Hyggesfri blandskog – något att satsa på enligt debattören. FOTO: Ulf Aronsson

Jag vill slå ett slag för återbeskogning med blandskog. Det finns flera fördelar, en är att blandskog blir bättre anpassad till den pågående klimatförändringen.

Detta beskrivs i en färsk rapport från Skogsstyrelsen ”Klimatanpassning av skogen och skogsbruket – mål och förslag på åtgärder”. Enligt rapporten riskerar framtida varmare och fuktigare vintrar, samt torrare somrar, öka angrepp av skadeinsekter och skadesvampar på träden, vidare riskerar torka och fler stormar öka risken för bränder och stormfällning.

Att återskapa blandskog, med större variation, fler lövträd, anges som en av flera åtgärder för att minska riskerna för skogsskador. Skulle inte en skoglig klimatanpassning ske menar rapportskrivarna att stora ekonomiska förluster kan uppstå, flera miljarder kronor årligen.

Skogliga klimatanpassningen handlar om enkla åtgärder, som inte behöver kosta extra jämfört med dagens konventionella skogsbruk. Man kan kombinera naturlig och artificiell föryngring, blandsådd eller blandplantering av olika trädarter är exempel på ytterligare möjligheter.

I dagsläget sker knappast detta. Visserligen köps ofta både gran och tallplantor, men sedan planteras enbart gran i de lägre partierna på hygget och enbart tall på de högre partierna, varefter merparten av de naturligt etablerade lövträden röjs bort. Det ger ingen blandskog.

I stället bör man blandplantera, men med mer tall på högre partier och mer gran på lägre partier, samt lämna många olika lövträd oröjda.

Då kan bland annat den framtida risken för rotröta på gran minskas, eftersom inslaget av andra trädarters rötter hindrar att svampens mycel sprids mellan granrötterna (1). Vidare kan risken för angrepp av gremmeniella och törskate på tall minska, då dessa skadesvampars spormoln späds ut.

Man får inte massangrepp i en blandskog på samma sätt som i en tallmonokultur (2). En blandskog minskar även risker för framtida stormfällning (3) och bränder (4) jämfört med en barrträdsmonokultur).

Men det finns ju även områden där blandskog inte kan växa, till exempel på de torra sandhedarna längs de norrländska älvdalarna, där växer enbart tall och enstaka vårtbjörkar oavsett hur man återbeskogar. Så, den gamla devisen om att ståndortsanpassa skogsbruket gäller alltjämt.

Själv har jag vid en avverkning på en torrare mark, med mest lingon och ljung i fältskiktet, sparat frötallar, samt de få lövträden och granarna. Efter några år växte det upp en tät naturlig föryngring av främst tall.

I några luckor i föryngringen planterade jag contortatall, eftersom den växer lite snabbare än svensk tall. Vid kommande röjning avser jag att spara lövet, granarna och contortan, bara ställa ut tallarna något.

På så sätt motverkar jag även för stora betesskador av älg. Forskningen har nämligen visat att det krävs cirka 4 000 ungtallar per hektar för att komma under cirka tre procent färska älgbetesskador per år.

Detta vid en vinterstam som varierar mellan 6-11 älgar per 1000 hektar (5). Vid naturlig föryngring får man i snitt cirka 6 000 tallar per hektar (6). Skulle marken varit bördigare, det vill säa med blåbärsris, eller örter på marken, skulle möjligheterna till återbeskogning med en mer varierad blandskog varit större.

Jag riktar detta förslag till andra privata skogsägare, samt till de personer som arbetar med rådgivning inom landets skogsägareföreningar. Även till svenska och utländska aktieägare i de olika skogsbolagen Holmen, SCA, Stora Enso med flera. Till Svenska kyrkan, kommunerna och ledningen i Sveaskog.

Vidare, till de virkesuppköpare och entreprenörer som erbjuder paketlösningar för skogsbruk. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att försöka skapa nya skogar som finns kvar även i framtiden, trots klimatförändringen.

Stig-Olof Holm,

Skogsägare i Västerbotten

LÄS MER: Intresset ökar för lövtimmer

Referenser:

1. Linden, M, Vollbrecht, G, 2002. Sensivity of Picea abies to butt root in pure stands an in mixed stands with P. Sylvestris in south Sweden. Silva Fennica 36: 767-778. (www.silvafennica.fi/pdf/article519.pdf)

2. Karlman, M, Hansson, P., Wizell, J. 1994. Sclerroderris canker on logdpole pine introduced in northern Sweden. Canadian journal of forest research 24: 1948-1959. (www.nrcresearchpress.com/doi/pdf/10.1139/x94-250)

3. Chapin, F S med flera, 2007. Manageing climate change impacts to enhance the recilience and sustainability of Fennoscandian Forests. Ambio 37 (No. 7): 528-533.

4. Astrup, R med flera, 2018. A sensible climate solution for the boreal forest. Nature climate change 8: 11-12. (www.nature.com/articles/s41558-017-0043-3.pdf)

5. Wallgren, M. m.fl. 2013. Spatial distribution of browsing and tree damage by moose in young Pine forests, with implications for the forest industry. Forest Ecology and Management 305: 229-238. (www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0378112713003666)

6. Ackzell, L, 1994. Forest regeneration by nature and man – Studies in boreal Sweden emphasizing genetic aspects. Avhandling, Institutionen för genetik och växtfysiologi, SLU, Umeå.

Relaterade artiklar

Läs mer om

Till toppen