Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 24 mars 2018

Allvarliga konsekvenser när skyddsjakten stoppas

"Försöken att kollektivisera jakträtten bygger på att man försöker hävda att myndighetsbeslut kan delegeras till lobbyorganisationer", skriver Sverker Liden, jägmästare, i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Istock

Centerpartiets, LRF :s, Södras och Jägareförbundets försök att kollektivisera jakträtten bygger på att man försöker hävda att myndighetsbeslut kan delegeras till lobbyorganisationer, att staten kan beslagta enskilda skogsägares rättigheter och förstöra skog utan att ersätta skogsägaren, att det inte finns tjänsteansvar i myndigheterna och att regeringen och Naturvårdsverket kan förbjuda medborgarna att försvara sina grundläggande fri- och rättigheter i domstol.

Länsstyrelsen menar i sitt svar att markägare och jägare i skötselområdet ska ta ställning till hur älgförvaltningen skall skötas. Men enligt jaktlagen är det Länsstyrelsen som beslutar om skötselplanerna. Det framgår också av domstolarnas handläggning. Älgförvaltningen är en myndighetsutövning och ett ärende mellan staten och den enskilde skogsägaren som enligt jaktlagen kan välja mellan jakt i skötselområde, licensområde eller enskilt. Enligt vad Länsstyrelsen anför är det markägaren som ska anpassa både viltvården och jakten, om stammen är för stor eller liten, så att man får en lämplig utveckling av viltstammarna. Ändå stoppar Länsstyrelsen skyddsjakt och låter älgarna förstöra skogen.

Länsstyrelsens påstående att den som väljer enskild jakt har sämre rätt till skydd av egendom är felaktigt och ett bevis för hur Länsstyrelsen olagligt diskriminerar skogsägare på olika sätt beroende på vilken jaktform de valt. Länsstyrelsens uppgift är enligt riksdagsbeslutet och jaktlagen att tillse att älgstammen är i balans och förvaltas så att inga skador uppstår på skogen. Det fastslås för övrigt av Naturvårdsverket i Tibroärendet, där Länsstyrelsen i Västra Götaland försökte hävda något annat. Naturvårdsverket verkar nu ha fått kalla fötter när den omfattande ekonomiska och miljömässiga skadegörelsen av Länsstyrelsens älgförvaltning står klar.

I de aktuella fallen har Länsstyrelsen dels avslagit skyddsjakt trots att Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen och Naturvårdsverket ansett att skyddsjakt är motiverad, dels endast medgett jakt på kalv trots att skador innanför ett hägn endast kan göras av vuxen älg. Länsstyrelsens återkommande avslag på skyddsjakt kommer att få som konsekvens att älgstammen måste sänkas mycket kraftigt om Länsstyrelsen ska kunna garantera att inga skador uppstår på skogen i enlighet med Naturvårdsverkets beslut i Tibrofallet. Det finns nu skäl att noggrant granska Länsstyrelsens kommande förvaltningsplaner med den utgångspunkten.

Den rättsliga prövningen av Länsstyrelsens beslut i skyddsjaktsärendet är för övrigt inte avslutad, prövningstillstånd har sökts i Högsta Förvaltningsdomstolen och eventuellt EU-domstolen. Den principiella frågan gäller om statens intresse av en överstor och skadlig älgstam väger tyngre än den enskilde skogsägarens grundlagsskyddade rätt till skydd av egendom. Förvaltningsrättens dom och uttalande har föranlett att en ny process startats om statens rätt att beslagta jakträtten till vuxen älg och rätt att förstöra skog. Det finns också skäl att anmäla till EU-kommissionen kombinationen av avsaknad av tjänsteansvar i länsstyrelserna och regeringens förbud för markägarna att försvara sina grundläggande fri- och rättigheter i domstol. Regeringen kan förklara det, samtidigt som man till kommissionen förklarar skjutbanan i riksdagshusets källare och bidragen till Jägareförbundet, vilket man inte klarat på två år.

Sverker Liden

Jägmästare

Relaterade artiklar

Till toppen