Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 6 december 2019

Alla har ett ansvar när det gäller jämlikhet

Varför är det så många som provoceras av debatten kring jämlikhet i skogen? Och det är verkliga människor, inga ryska nättroll som kommenterar, skriver Matilda Hansson, NYKS.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Istock

Nyligen medverkade jag i ett radioinslag om jämställdhet i skogsbranschen med anledning av den senaste månadens debatt om kalendrar med lättklädda kvinnor. Och om de kommentarer som Nätverket för yrkesverksamma kvinnor i skogssektorn (NYKS) fått de senaste veckorna på grund av just detta. De illa nyanserade kommentarerna, med så många faktafel och dumheter att jag häpnar.

Jag har sedan länge bestämt mig för att inte kommentera dumheter och faktafel i sociala medier. Generellt sett så är mycket så dumt att det inte ens går att bemöta.

Tillsammans med två andra kvinnor i min bransch stod jag bakom metoo-uppropet #slutavverkat. Ringar på vattnet, och framförallt det stora behovet ledde till NYKS. Från noll till 100 har NYKS blivit en maktfaktor. Det bästa för våra medlemmar vore såklart om det inte behövdes. Men nu finns vi och fyller en viktig funktion för nästan 600 kvinnor i skogssektorn.

Kommentarerna kring nätverket haglar. Många positiva, men de negativa, onyanserade, rent korkade, elaka och kanske framförallt skrämmande kommentarerna flödar också in.

Jag får också kommentarer om mig själv. Bland annat verkar jag ”vara sugen på brandmän”. Föga förvånande att brandmanskortet dras fram. Det är lika säkert som att det blir jul i år igen. Intressant vad människor vågar uttrycka om andra bakom en skärm.

När jag läser kommentarerna förundras jag. Mest skrämmande är att de kommer från vanliga människor. Med verkliga Facebook-profiler. Det är inga ryska nättroll. Vi har gemensamma vänner eller barn i samma skola. Det är en lärare i kommunen eller elektrikern som gjort jobb åt en förening jag med i. Det är en man som på sin profilbild poserar tillsammans med sina döttrar i lågstadieåldern. Det är en entreprenör i den bransch där jag jobbar. Det är också kvinnan som tycker att ”det alltid varit så här”.

Så klart finns det också de som tycker att jag, och likasinnade borde ägna vår fritid åt annat. Tack för den, jag önskar så att behovet av NYKS inte fanns. Naturligtvis anses vi också vara kränkta, fula, rabiata, manshatare… Det finns så många påståenden och jag känner inte igen mig i något av dem. Framförallt känner jag mig inte det minsta kränkt.

En icke statistiskt säkerställd studie jag ägnat mig åt de senaste veckorna är att klicka mig in på dessa människors profiler. Det måste kännas tungt att känna att allt är alla andras fel. Tufft att inte ha någon som helst möjlighet att påverka sitt eget liv. Är det inte feministernas fel, så är det invandrarnas. Eller varför inte arbetsgivarens, skolans eller kanske rentav kommunens?

Själv är jag riktigt nöjd ändå. Jag jobbar i världens bästa bransch. En bransch som är framtiden. En bransch där alla behövs. Unga, gamla, kvinnor, män, hög- och lågutbildade, de med mycket praktisk erfarenhet och de som är experter på statistik, och många, många fler.

Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Det viktigaste är just att man gör det sistnämnda.

Matilda Hansson

Icke kränkt styrelseledamot i NYKS

Relaterade artiklar

Läs mer om

Till toppen