Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 24 januari

”Äganderättsproblem lika verkliga som drabbade människor”

Sten B Nilsson är välkommen att följa med och möta alla de skogsägare som drabbats av inskränkningarna i äganderätten, skriver LRF Skogsägarnas ordförande Sven Erik Hammar i ett debattsvar.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Sven Erik Hammar, ordförande för LRF Skogsägarna.
Sven Erik Hammar, ordförande för LRF Skogsägarna. FOTO: Ann Lindén

Replik på Sten B Nilssons debattartikel i Land Skogsbruk.

Professor Sten B Nilsson hävdar att vi inte har något äganderättsproblem i skogen. För mig, och för många andra skogsägare, är äganderätten inte bara en lagfart. En stark äganderätt vilar både på ett tryggt egendomsskydd, och på grundsynen att enskilda skogsägare fritt ska kunna förfoga över sin egendom och fatta självständiga beslut.

Där är vi inte i dag. Äganderätten är också fundamental i en demokratisk rättsstat och en marknadsekonomi. Ett tryggt och spritt enskilt ägande är en av de viktigaste faktorerna för ett lands välstånd och grunden för all näringsverksamhet.

”Kom ut i skogen och se”

Sten B Nilsson är välkommen att ta del av alla berättelser som når mig. Eller ännu bättre, kom ut i skogen till någon av alla de skogsägare som drabbats och hör på deras vittnesmål. Ta del av deras förtvivlan och känsla av fullständig rättslöshet. Och kanske slutligen förstå varför skogsägarrörelsen arbetar så hårt för att säkerställa medlemmarnas rättssäkerhet och äganderätt.

Problemen med äganderätten i skogen är lika verkliga som de människor som drabbas. Då är det vår roll att stå på den enskildes sida och få till förändringar. Nilsson blandar ihop ovanifrånperspektiv – vilket jag är emot, med helhetssyn – vilket jag arbetar för. Han blandar också in marknad och certifiering. Även här vill jag vara tydlig. Det behövs reformer också i certifieringen, reformer som främjar en sund marknad och som gör att alla aspekter av hållbarhet vägs in.

Missbrukade nyckelbiotoper

Debatten om nyckelbiotoperna har pågått under många år och inventeringen har alltmer kommit att missbrukas som ett effektivt verktyg för aktörer som inte vill att skog avverkas. Skogsägarrörelsen har konsekvent och under lång tid framfört hur en nyckelbiotopshantering kan utformas för att vara acceptabel och rättssäker för den enskilde skogsägaren, och undvika den ohållbara situation vi hamnat i.

Äntligen har politiken insett att något måste göras, och tagit ansvar för det. Att som Sten B Nilsson hävda att inventeringen enbart är ett kunskapsunderlag är anmärkningsvärt. Det går inte att bortse från de faktiska konsekvenser nyckelbiotoperna får för enskilda människor.

Den minnesgode kommer ihåg statens agerande med ÖSI (översiktlig skogsinventering) och hanteringen av så kallade 5:3-skogar. Då skulle lågproducerande hagmarker och annat planteras igen, med förödande effekt för naturvärdena på den platsen.

Situationen räddades av att många skogsägare vägrade göra som staten befallde och av att vi 1993 fick dagens skogspolitik som bygger på frihet under ansvar. Då började företeelser som är viktiga för biologisk mångfald, såsom död ved och gamla träd att öka igen. Skogsägarna och deras föreningar har under principen frihet under ansvar framgångsrikt byggt upp virkesförråd, naturvårdsavsättningar och en gedigen kunskapsbas, till gagn för skogsägarna själva såväl som för samhället.

Begränsad äganderätt

Men Sten B Nilsson vill nu ha ”moderna lösningar” och talar sig varm för en storskalig byråkratisk landskapsplaneringsnivå, som tar över den enskilde skogsägarens egen planering och beslutsförhet och därmed begränsar äganderätten. Det kommer inte att fungera i praktiken, och det är inte i linje med vare sig vår svenska skogspolitik eller vår ägarstruktur.

Historien och omvärlden torde dessutom ha lärt oss att det är viktigare att många gör på olika sätt, än att några få styr i en övergripande planhushållning efter de idéer som för tillfället anses ”rätt”. Den mångfald i naturen som familjeskogsbruket är garanten för kommer i fara då Sten B Nilsson i sitt ovanifrånperspektiv sitter vid spakarna.

I stället kan ny och användbar miljökunskap förmedlas till skogsägarna på helt andra sätt och bli ett värdefullt kunskapstillskott för ett familjeskogsbruk med helhetsperspektiv – det viktiga perspektivet.

”Miljöperspektivet på skogen måste breddas”

Nilssons perspektiv präglas förmodat av erfarenheter från Kanada och Ryssland där nästan all skog ägs av staten – kanske därav Nilssons vurm för centralstyrning och ovanifrånperspektiv. Vi tror starkt på Agenda 2030 och dess 17 odelbara mål för hållbar utveckling. De bygger på helhetssyn och underifrånperspektiv, med lokala lösningar och samverkan som en förutsättning. Lösningen byggs nerifrån och upp.

Det innebär att miljöperspektivet på skogen måste breddas från ett ensidigt fokus på biologisk mångfald till en helhetssyn på skogens roll för att lösa klimatutmaningen och för en hållbar utveckling. Det internationella samfundet har lämnat bakom sig bombastiska ovanifrånperspektiv och centralstyrning över huvudet på dem som har det verkliga ansvaret. Det bör Sten B Nilsson också göra.

Sven Erik Hammar,

Ordförande LRF Skogsägarna

LÄS MER: ”LRF spelar roulett med skogsägarnas framtida avsättning”LÄS MER: Sven Erik Hammar: ”Vi behöver skapa förtroende mellan stat och skogsägare”

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen