Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 3 juli 2018

Äganderätten avgörande för Sveriges välstånd

"En trygg äganderätt och ett spritt enskilt ägande är den viktigaste faktorn för ett lands välstånd", skriver Sven Erik Hammar, ordförande för LRF Skogsägarna, i en replik till Göran Rune, avdelningschef på Skogsstyrelsen.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Rolf Segerstedt

Göran Rune, avdelningschef på Skogsstyrelsen, tycker till om äganderätten i Dagens Industri den 26 juni och lämnar lugnande besked till Sveriges skogsägare, till Sveriges riksdag, och till alla andra som uttryckt sin starka oro över den bristande rättssäkerheten i skogen. I samma anda menar Göran Rune att ”skogsbruket” har efterfrågat skärpt lagtillsyn och inte längre minns vare sig detta eller Polytaxen. Så olika verkligheter man kan befinna sig i.

En trygg äganderätt och ett spritt enskilt ägande är den viktigaste faktorn för ett lands välstånd. Den bygger rättsstaten och utgör grunden för all näringsverksamhet. Men idag utmanas äganderätten till skogen och drivkrafterna att bruka skogen, allt mer. Skogsmark konfiskeras under förevändning att bestämmelser om fjällnära skog eller artskydd så kräver. Myndigheterna ger de drabbade skogsägarna information om att de nog inte har rätt till någon ersättning, men upplyser om att man ju alltid kan stämma staten inför domstol.

Allmänna förvaltningsrättsliga principer som proportionalitetsbedömningar och hur tillämpningen förhåller sig till grundlagsskyddet av äganderätten, lyser med sin frånvaro. Liksom insikten om att äganderätten innehåller fler dimensioner än en inskriven lagfart, och om innebörden av den skogspolitiska principen om frihet under ansvar.

Konstitutionsutskottet har tillkännagett för regeringen att en obligatorisk grundutbildning behöver införas i statsförvaltningen, och en ny förvaltningslag som tydliggör myndigheternas skyldigheter gentemot enskilda har nyss trätt i kraft. Det är positivt, men den situation som uppstått i skogen kräver mer än så. Allt fler av Sveriges 330 000 enskilda skogsägare är upprörda över de brister som blir allt tydligare i myndighetsutövningen. Lika ensam som i bedömningen att äganderätten i skogen inte alls är hotad, lika ensam står Göran Rune i sin historieskrivning av ”skoglig nutidshistoria”. Men inte heller det är oväntat – Skogsstyrelsen har i allt högre takt fjärmat sig från sin viktigaste målgrupp – skogsägarna och näringen.

Facit till Göran Runes ”lektion” är att Polytaxen upphörde när myndighetens egen kvalitetskontroll visade en oacceptabel spridning i inventerarnas identifiering och avgränsning av miljövärden. Otydligheten kring skogsvårdslagen uppstod när Skogsstyrelsen kopplade lagen till nämnda inventering, och under lång tid felaktigt kommunicerade resultatet som om en tredjedel av landets skogsägare var lagbrytare.

Redan vid det första skogspolitiska beslutet år 1903 klargjorde riksdagen som sin mening att statens ambition skulle nås på frivillighetens väg genom kunskapsuppbyggnad och samverkan med skogsägarna. I dagens skogspolitik framhålls att myndigheten, i linje med den långa traditionen inom skogspolitiken, i första hand ska bygga tillsynen på så kallad främjande tillsyn – det vill säga information och rådgivning. I motsatsförhållande till intentionerna i skogspolitiken ökar istället tvångsingripanden och detaljreglering.

Ett förbud eller föreläggande är en mycket ingripande åtgärd som myndigheten har att tillgripa när det finns indikationer på att en regel inte kommer att följas. Syftet med rätten att överklaga förvaltningsbeslut är att vara ett yttersta skydd för den enskilde som påverkas av beslutet – inte att hjälpa myndigheter att tolka lagstiftningen. Skogsstyrelsens ökade användning av domstolsprövningar mot enskilda i syfte att få ökad vägledning för sin myndighetspraxis står därmed i skarp kontrast till en ansvarsfull myndighetsutövning.

Vad avser sektorsansvaret gör myndigheten åter sin egen hemmasnickrade definition. Att skogsnäringen på ett par decennier genomgått en genomgripande omställning och byggt upp kunskap, teknik, virkesförråd och 1,4 miljoner hektar frivilliga avsättningar för naturvård, har uppenbart ingenting med sektorsansvar att göra i myndighetens egna tolkning.

Sveriges skogsägare erbjuder jobb, tillväxt, klimatnytta och hållbara resurser för framtiden. Våra skogar är en fantastisk tillgång för landets ekonomi, sysselsättning och en levande landsbygd, samtidigt som vi värnar miljön. Skogen har en nyckelroll i omställningen till en bioekonomi, och för att minska mänsklighetens klimatpåverkan. Nya klimatsmarta produkter och lösningar byter fossil råvara mot förnybar. Det skapar framtidstro och stora möjligheter. I omställningen till ett hållbart samhälle behöver vi bruka skogen mer – inte mindre.

Skogsstyrelsen har med sitt nya arbetssätt levererat ”det alla var överens om” menar Göran Rune. Låt mig vara mycket tydlig – Familjeskogsbruket har aldrig efterfrågat detaljstyrning och avsteg från grundläggande krav på rättssäkerhet från den skogliga myndigheten. Vi tar vår del av sektorsansvaret och framförallt tror vi på skogspolitikens grundläggande princip om frihet under ansvar.

Sven Erik Hammar

Ordförande LRF Skogsägarna

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen