Gå till innehåll

Psst...

Det ser ut att vara tekniska problem just nu. Vi ber om ursäkt.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Skog 10 september

Ur Brandvakten: Kan det hända igen? O ja.

Land Skogsbruk publicerar här ett utdrag ur boken "Brandvakten" av Sven Olov Karlsson. Den handlar om den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

 Ur boken: "Brandvakten" av Sven Olov Karlsson. Förlag: Natur & Kultur
Ur boken: "Brandvakten" av Sven Olov Karlsson. Förlag: Natur & Kultur

Måndagen den fjärde augusti.

De första dagarna hade överösts av händelser och hade ändå verkat kräla långsamt, i riktning mot denna särskilda eftermiddag.

Först hade en kalkylerad risk skapat en olycka. Som förvandlats till en envis fiende. En som benämndes ordinär trots att inget kunde få bukt med den. Inga slangar, övertidstimmar, tankbilar, helikoptrar eller radioanrop verkade spela någon roll.

Men på måndagen inträffade hundratals livsavgörande händelser samtidigt eller tätt inpå varandra. Som en kameraåkning genom ett fältslag. Summan tvingar min skildring att smalna av. Ställa in skärpan snävare.

Eldstormen varade i några timmar. Var så stor att flygmaskiner, traktorer och tankbilar krympte till fåniga små leksaker. Allt som hände då skulle räcka för att fylla ett bibliotek. Men här, det viktigaste. Räddningar. Liv. Död.

SMHI spådde kraftigt regn i västra Svealand. Äntligen. Nu jävlar blir det blött. Och kallare. Hurra!

Så kom en rättelse, ursäkta. Det gällde visst västra Götaland. Inte här.

Våra väderleksutsikter återställdes. Uppehåll – och blåsigt. En sky torr som gammalt pulver. Vindar krusade vattnen.

Norr om Färnebovägen fällde skördare träd i långa rader. Brandgator, i hopp om att stoppa toppbränderna.

Brandgatorna illustrerade bekämpningens desperata slöseri. Att vräka omkull kilometervis av skog. Dyra stammar drälldes huller om buller, ibland inte ens kvistade.

På andra håll fortsatte folk förstärka begränsningslinjerna. Det var mellan trettio och trettiofem grader. Relativt låg luftfuktighet, cirka trettio procent.

Och blåsten fick branden att gå norrut.

I förarhytterna gick inte handflatan att lägga mot rutan. Glaset svedde huden.

//…//

Fronten gick norrut, med dragning västerut. Kastade brinnande stoft, kvistar och blad högt upp i luften framför sig.

Det fenomenet tittade exempelvis vi i Nyhyttan på. Eldstormens sken var av ogripbara proportioner. Himlen böljade av overkliga mängder orange och gult.

Skarpt svidande lungor. Huden torr, samtidigt smutsfet. Tillsammans med rökighetens instängdhet väckte det mina minnen av att jobba som svetsare.

Ovanför våra motorer, telefonsignaler och oroliga röster låg ett allenarådande dån av förbränning och turbulens. De brinnande materialen smälte samman i dov gallimatias. Ett vittne beskrev det senare som ljuden av en mycket stor bil som bromsar. Som långtradarnas tryckluftsbromsar? Ja, kanske. Som en ansträngd men obeveklig mekanik.

Skogen förintades alltså just nu, inför mina ögon. Men några kilometer bort hände det allra värsta.

Runt om i världen döps ofta stora skogsbränder efter sin veckodag. Så den fjärde augusti 2014 fick heta Svarta måndagen. Talande.

Namne till världshistoriens näst största börsras. Black Monday, 1987. Dow Jones index föll tjugotvå procent. Femhundra miljarder dollar – poff. Ruinerade sparare klev in på finanskvarterens kontor i New York och sköt ihjäl börsmäklare. Krisen korsade haven. Fyrtio procent av Stockholmsbörsens värde raderades.

Här skedde skogens börsras. Det gav liknande förlustmönster av ringar på vattnet: sparanden pulvriserades, bönder miste för- sörjningen, miljonmaskiner grillades rostbruna. Invånare trauma- tiserades, blev långtidssjuka om de var vuxna, kom efter i skolan om de var barn.

Gårdar skulle dumpas till underpriser. Bolag skulle konka. Sorgearbetet skulle solkas av gräl och skvaller om slarv eller misstag i brandhuggningarna efteråt.

//…//

Skogsbranden 2014 hade aldrig nått sådana proportioner utan draghjälp av extremt väder. Om markberedarens gnistor slagits en vindstilla, regnig dag hade det inte blivit mer än en liten borttynande rökslinga som efter en förbrukad tändsticka.

Men kan det bli sådan hetta, torka och blåst igen? Kan vädret få skogsbränderna att växa också i framtiden? Häromkring i Norden?

O ja.

Det säger en svensk vetenskaplig studie publicerad år 2013: ”Framtida perioder med hög risk för skogsbrand” från MSB. Den konstaterar att risken för väder som kan driva stora bränder ökar rejält.

Och sedan den studien publicerades har nya globala värmerekord slagits varje år. Forskarna har svårt att hinna ta fram, studera och publicera mätningarna innan dessa överträffas av verkligheten.

MSB:s torrt betitlade studie redovisar klimatets betydelse för framtida skogsbränder både i Sverige i stort och i landets olika delar.

Den enda klimatförändring som kan antas minska brandrisken är att nederbörden generellt sett lär öka. Tyvärr kommer det att regna mer under fel årstider: en växande andel av årsnederbörden kommer att falla under vinterhalvåret – när skogen svårligen tar eld. Omfördelningen kommer alltså snarare bara att göra sommarhalvåret torrare.

Bränslet är alltid redo: träden och förnan. Men rätt värme och torka krävs också, plus vind åt brasan. Sådana väderutsikter förekommer under ett begränsat antal dagar per år: den så kallade brandrisksäsongen.

Den säsongen blir allt längre, och kommer att fortsätta bli det. En uträkning baserad på prognoserna från FN:s klimatpanel över utsläppsscenarier visar att det kort sagt bara kommer att bli varmare och torrare.

Analysen sträcker sig ända till seklets slut. År 2100. Då kanske mänskligheten har slutat slarva med gnistor i skogen. Men oavsett det vet vi hur torrt, hett och blåsigt Sverige ska bli.

Redan år 2021 har säsongen med höjd brandrisk blivit en eller två veckor längre. Några decennier senare kommer den att dra igång så tidigt som i maj i Östersjölandskapen.

Genom tiderna har vissa år brukat vara mer eldfängda än andra, i genomsnitt två av tre år. Men andrummen däremellan kommer att bli allt mer sällsynta. I slutet av det nuvarande seklet kommer varje år att vara högriskperiod. Östersjölandskapens årliga säsong kommer att starta så mycket som fyrtio dagar tidigare om vårarna. De allvarligaste och mest extrema klimatförhållandena kommer Gotland och Öland att ha, med täta förekomster av sammanhängande riskperioder på så mycket som trettio dagar. I södra Sverige kommer brandrisksäsongen att sträcka sig ett tiotal dagar längre in på höstarna.

Vad kommer mer att hända under resten av seklet? Skogarna växer så det knakar, antingen det är försummade skräpskiften, fridlysta urskogar eller likriktade produktionsplantager. Åkermark som inte funkar för jättemaskiner ställs om till skogsplanteringar. Gran- häckarna frodas kring bondgårdarna.

Och i takt med urbaniseringens envisa flöde av resurser från små kommuner till stora, kan landsbygden fortsatt förvänta sig en allt mer knaper räddningstjänst. Detta parallellt med att skogarna stabilt ökar i naturmässiga och ekonomiska värden, vilket i sig gör eventuella brandförluster hårdare för ägare och invånare, samtidigt som våra nordliga skogar blir allt viktigare för att binda koldioxid i kampen mot växthuseffekten.

Drygt halva Sverige är skog. Alltså borde detta halva land ha ett skogsbrandförsvar, tänker jag. För alla som bor och arbetar där. För alla som lever av skogen.

För skogens egen skull.

Brandekologen och skogsforskaren Anders Granström säger att han generellt brukar vara skeptisk. Men också han håller med om att temperaturhöjningarna och utsläppsmätningarna bevisar att det pågår en klimatförändring.

Han tycker dock inte att vi är försvarslösa när det gäller brandriskfrågan. Argumentet är att ett förändrat klimat inte är ett lika stort hot för skogen som ett försämrat brandförsvar. Viktigast för skogens framtid är hur bra räddningstjänsten är. Blir brandklimatet elakare kan samhället svara med ett starkare brandförsvar.

Framtida brandrisk regleras inte bara av klimatet, utan i det avseendet också av politikerna, säger han.

Författaren:

Sven Olov Karlsson är journalist och författare och tidigare reporter på Land Lantbruk.

Han bor i Bagarmossen i södra Stockholm och på föräldragården i Västmanland, som förlorade 40 hektar produktiv skog i skogsbranden.

Läs intervjun med Sven Olov Karlsson.

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen