Gå till innehåll

Meddelande:

Det ser ut att vara tekniska problem just nu.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Skog 11 augusti

Hårdhänt nyttjande i Holmens "Sibirien"

Land Skogsbruk lät Rolf Segerstedt, reporter och naturfotograf, göra dagsturer i skogar som de stora skogsbolagen pekar ut som pärlor. Den här gången besöker han Holmens produktionsområde kallat "Sibirien", beläget ett par mil norr om Umeå. I uppdraget ingick att under en dag registrera arter och granska hur skogsbruket bedrivs, alltså sätta skogskänslan ur ett naturvårds- och vildmarksperspektiv under luppen.

 Det här är ett av Holmen Skogs färskare stora hyggen i ”Sibirien”, ett av bolagets mer kustnära produktionsområden. Här har en talldominerad blandskog blivit ett enda stort kalhygge som fortsätter åt båda hållen.
Det här är ett av Holmen Skogs färskare stora hyggen i ”Sibirien”, ett av bolagets mer kustnära produktionsområden. Här har en talldominerad blandskog blivit ett enda stort kalhygge som fortsätter åt båda hållen. FOTO: Rolf Segerstedt

Holmen är det tredje skogsbolaget i den här granskande serien kring naturhänsynen. Bolaget inrättar inga parker som Sveaskog och SCA utan jobbar med Hänsynsplaner. Dessa är offentliga och i dem anges vilka hänsyn som ska tas på olika nivåer. Minst 5 procent av den produktiva skogsarealen ska avsättas.

Naturreportern Rolf Segerstedt åkte till ett kustnära produktionsområde som kallas ”Sibirien” och ligger ett par mil norr om Umeå för att se vad planerna innebär i praktiken. Vilken plats får naturhänsynen och hur är skogskänslan i Holmens skog?

 En trädkramare i skogen hos Holmen.
En trädkramare i skogen hos Holmen. FOTO: Rolf Segerstedt

”Det första jag möter är en trädkramare …”

4 juni – kl 08:00-15:00

Redan efter ett par hundra meter står det travar med tomma plantlådor vid sidan av vägen. Här har det nyligen planterats. Skogen runtomkring är gallrad, lättpromenader och ensartad, antingen är det gran eller så tall. Jag skymtar väldigt få lövträd inne i bestånden. Någon har kallat skogstypen för skogsbrukets åkrar och det är väl en bra beskrivning på en produktionsskog.

Än tydligare blir det när de första hyggena dyker upp. Överraskande små, men bortom kantzonerna ser man nya hyggen eller någon av områdets sjöar eller myrar. Vad jag kan se lämnar Holmen en hel del kantzoner. Skog på myrholmar verkar också stå kvar, det är bra.

 I området med bergsimpediment har tallarna karaktär. Det här svårbrukade området har Holmen undantagit från skogsbruk enligt sin Hänsynsplan.
I området med bergsimpediment har tallarna karaktär. Det här svårbrukade området har Holmen undantagit från skogsbruk enligt sin Hänsynsplan. FOTO: Rolf Segerstedt

Längre in i området kommer de riktigt stora hyggena. Avverkningarna har gjorts med några års mellanrum, så ny skog spirar och verkar växa bra, men storleken ger onekligen ”Sibirienkänsla”.

Påfallande många torrakor finns kvar, liksom större tallar och aspar, samt dungar på blötare marker. Även om hyggena uppfyller dagens krav på god naturhänsyn så är hela området fragmenterat och skogsområdet sönderhugget för mycket lång tid framåt.

En bit bort passerar jag några plantörer. De snabbväxande förädlade plantor de sätter är något helt annat än de träd som avverkades. Bra ekonomi kanske, men mångfalden minskar.

 Denna dag är det trädpiplärkan som är karaktärsart och den dalande sångstrofen lägger en ljudmatta över skogen.
Denna dag är det trädpiplärkan som är karaktärsart och den dalande sångstrofen lägger en ljudmatta över skogen. FOTO: Rolf Segerstedt

Jag åker vidare till Sjulsmyran som blivit ett statligt naturreservat. Där brändes skogen för några år sedan. På andra sidan vägen, som Holmen fortfarande äger, breder ett jättehygge ut sig. Jag har svårt att se att det uppfyller kraven i dagens skogsbruksmodell. Det finns sparade dungar men skogen intill reservatet är borta för mycket lång tid, en ganska okänslig jätteavverkning intill ett skyddat område.

Längs flera av skogsbilvägarna som genomkorsar området har Holmen planterat contorta, risiga snabbväxande exoter från Nordamerika med tveksam ekonomi. Det finns säkert djur som gillar att gömma sig i de svårgenomträngliga bestånden men det är nog fler som ogillar dem.

 Det finns även äldre frodig granskog med mycket grova stammar kvar i Holmens skog.
Det finns även äldre frodig granskog med mycket grova stammar kvar i Holmens skog. FOTO: Rolf Segerstedt

Det blir en mycket kort promenad inne i contortaskogen, det känns som rena väggen. I stället ger jag mig av till Storskogsberget som ligger inne i produktionsområdet. En nybruten väg gör det enkelt att nå fram men betyder troligen att nya avverkningar är på gång i området.

Enligt Holmens Hänsynsplan är det kring berget som bolaget gör den största naturvårdsinsatsen och där har 70 hektar undantagits från brukande.

 I området med bergsimpediment tycks tjädrarna trivas, att döma av mängden spillningen är det nog ett intensivt spel här under våren.
I området med bergsimpediment tycks tjädrarna trivas, att döma av mängden spillningen är det nog ett intensivt spel här under våren. FOTO: Rolf Segerstedt

FAKTA: Holmens Skogs Hänsynsplaner

– Holmen äger en dryg miljon hektar produktiv skogsmark totalt. Bolaget har tagit fram särskilda Hänsynsplaner för olika områden i sina distrikt.

– Av dessa framgår vilka hänsyn bolaget ska ta på detalj-, bestånds- och landskapsnivå. Där anges bland annat vilka områden som avsätts från brukande, en del av dessa blir naturreservat då staten köper eller byter till sig marken.

– ”Sibirienområdet” kring Storskogsberget, som artikeln handlar om, ligger i ett av Holmens sammanhängande skogsområde norr om Sävar, Västerbotten.

 På ett av de stora hyggena hos Holmen jagar en törnskata insekter.
På ett av de stora hyggena hos Holmen jagar en törnskata insekter. FOTO: Rolf Segerstedt

Bland det första jag ser i den sparade delen är en trädkramare. En martall har bildat knölar på stammen som på håll ser ut som en människa. Jag ler och går vidare i den del som består av talldominerad och brandpräglad bergsimpediment.

Det förefaller självklart att det här området inte ska avverkas, tallarna är låga, knotiga och förmodligen gamla. Det är både mossa och lav på marken och att döma av spillningen trivs tjädrarna här.

I en annan del av berget finns skiktad äldre skog med en hel del död ved men även lövdominerad skog, spår av naturvårdande skötsel finns också.

 En skog i skogen. Mossorna är fina färgklickar i skogen och sporkapslarna gör dem extra klatschiga just nu.
En skog i skogen. Mossorna är fina färgklickar i skogen och sporkapslarna gör dem extra klatschiga just nu. FOTO: Rolf Segerstedt

SLUTOMDÖME:

Att döma av insatserna vid Storskogsberget har Holmen tagit ansvar för sina åtaganden i ”Sibirienområdet” enligt Handlingsplanen. Men det är ändå det storskaliga hårdhänta nyttjande av övriga delar som stannar kvar i minnet efter en dag i området.

Jag hör inga skogsmaskiner denna dag, men ser plantörer på ett hygge och hör en röjsåg i fjärran. Här råder det ingen tvekan om att det full produktion som gäller. Och ärligt talat hade jag inte väntat mig något annat, det är så här svenska skogsbruk bedrivs just nu.

LÄS MER: Investering i goodwill – men ekonomin styr i TjäderbergetÄr detta något att vara stolt över, Sveaskog?

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen