Gå till innehåll

Vi ber om ursäkt

Det ser ut att vara tekniska problem just nu.

svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 9 mars

Sluta använda material som inte håller i längden

Det är inte den etablerade industrin som kommer att driva på skiftet till mer hållbara byggmaterial, skriver Karin Johansson i veckans ledare.

 Karin Johansson.
Karin Johansson.

I byggbranschen pratas det gärna om hållbarhet och miljö. Det är lätt att få intrycket att det händer mycket på området. Tillverkare klistrar på en lövsymbol och hävdar att deras nya gröna produkt är 50 procent bättre.

Synar man den ”gröna” produkten så kan den vara av polystyren som är så brandfarligt att det används i krigsvapnet Napalm-B. Eller av polyuretan, med giftiga isocyanater och flamskyddsmedel. Säljargumentet är att huset får lägre energiförbrukning, som om det är viktigare än människors hälsa?

För den som förstår begrepp som kretslopp, hushållning och försiktighetsprincipen är det orimligt både att framställa och att bygga in sådana material i miljöer där människor ska vistas större delen av sina liv. Det går nämligen aldrig att bortse från fukt, eld och den mänskliga faktorn. När stommen bakom de enstegstätade fasaderna möglar på bara några år och Grenfell Tower brinner som en fackla är det ingen tröst att tillverkarna säger: ”Våra material skulle inte användas så!”

Intentionen att bygga miljövänligt och hållbart är god. Många kloka människor ägnar sin arbetstid åt detta. Ändå fortsätter branschen att prioritera ändliga, fossila råvaror som sten och olja. Brytningen gör irreversibla hål i jordskorpan och påverkar dricksvattnet. Produktionen av cement, mineralull och stål innebär att man smälter sten vid 1 400-1 600 grader vilket kräver kopiösa mängder energi – kärnkraft och stenkol från Australien – och resulterar i gigantiska utsläpp.

Mineraler, metaller och plaster kombineras på sätt som gör att de i många fall varken kan underhållas eller återvinnas. Trots det går det att bygga in dem i en certifierad miljöbyggnad. Snällt sagt kan man väl kalla det suboptimering.

Boverkets hållbarhetsexpert räknar i dag med att livslängden för ett hus är 50 år. Vid renovering och rivning förloras nästan hela materialvärdet och går till förbränning eller deponi. Vi betalar för att förstöra material som vi framställt till stora kostnader.

De hållbara byggmaterialen finns redan, som halm, hampa, lin, fårull, lera, tegel, cellulosa och trä. Ett korrekt konstruerat trähus håller sig friskt i hundratals år med förhållandevis lite underhåll och kan flyttas, återbrukas eller omvandlas till nya produkter.

Det är inte den etablerade fossilindustrin som kommer att driva på skiftet. Det är nya, driftiga leverantörer och medvetna kunder som kan göra det.

Karin Johansson

red@landskogsbruk.se

Läs mer om

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen